Kvinnlig kroppslighet och sexualitet är centrala teman i Åsa Ersmarks konstnärskap. Nu har Uppsala konstmuseum i sina nyrenoverade lokaler arrangerat en stor separatutställning av denna mångsidiga och mycket uppmärksammade konstnär.
Det är inte guld allt som glimmar lyder ett gammalt ordspråk. Somt är äkta karat, annat blänker och bländar utan att egentligen ha något värde.
LÄS MER: "Hon målar i mensblod"
När Åsa Ersmark använder så kallat kattguld har det full bärighet och äkthet. När hon sätter på sig sina runda glasögon med spruckna glas är det genom sådant kattguld hon iakttar sin publik men också sig själv och sin identitet som kvinna.
När konstnären går in i denna egna kvinnoidentitet stannar hon inte vid kattguldets förrädiskt glittrande yta. I stället är det den kvinnliga kroppen och dess allra mest hemliga landskap som utforskas, granskas och sedan exponeras. Den månatliga blödning som är en realitet i varje kvinnas liv under större delen av livet blir inte bara motiv utan även radikal teknik när Ersmark använder menstruationsblodet som färg i en mångfald akvareller med giftsvampmotiv . Målningarna formulerar en acceptans av det som för inte så länge sedan fortfarande var en skamlighet eller tolkades som den kvinnliga kroppens behov av rening.
Mångudinnan Hekate ur den grekiska mytologin är en gestalt som konstnären gör till sin i flera verk. Inför Ersmarks bruk av månmetaforen associerar jag till den stora utställning med titeln "The Moon" som just nu visas på Louisiana konstmuseum utanför Köpenhamn där ett par hundra verk varierar temat som tycks vara centralt för både vetenskapen och konsten. Berömt är den sydafrikanske konstnären William Kentridges verk "The Journey to the Moon", för att bara nämna ett par exempel på dragningskraften hos denna fortfarande i huvudsak okända himlakropp. Åsa Ersmark använder den på sitt eget sätt i en rad olika gestaltningar i en utställning som huvudsakligen är fotografisk med såväl silvergelatinfoto som C-print och video. Den fotografiska animationen "Lunatic" öppnar utställningens tematik. En central roll har även den 13 minuter långa digitaliserade filmen "Hekate rising" som gestaltar kärleken ur feministisk synvinkel. Filmen formar sig till en åkallan av det nattliga månskenets gudinna Hekate som enligt den antika mytologin är en kvinna med tre ansikten. Kanske kan man se denna måndyrkan som en sentida blinkning till Caspar David Friedrichs månbelysta romantiska landskap?