En stor skärm med pulserande växlingar mellan olika månfaser möter besökaren i första rummet till utställningen. Till verket hör en monoton musikslinga. Enligt konstnären själv ska verket ge en bild av att befinna sig i alla tider samtidigt.
– Jag har tagit bilder av olika månfaser från mitt sovrumsfönster, berättar hon medan en tekniker håller på att installera projektorn för filmen "Hekate rising" i ett rum intill. I ett tredje rum ligger flera målningar av olika flugsvampar uppradade på golvet. Hela hundra stycken med svampmotiv ska så småningom sitta på väggarna.
Åsa Ersmark är på plats några dagar före vernissage för att övervaka att verken hamnar rätt i Uppsala konstmuseums rum. Ända sedan hon var barn har hon velat arbeta med konst och som 12-åring fick hon en Canonkamera av sin pappa.
I verken, som är hämtade från flera års produktion undersöker Åsa Ersmark traditioner, patriarkala strukturer och låsta föreställningar. Hon använder de mest skilda tekniker, film, foto och inte minst akvarellmålning med det egna mensblodet som färg.
– I buddismen finns det övningar inom kalligrafi, skönskrift, där man använder eget blod som bläck. Flugsvamparna minner om hallucinatoriska, psykedeliska förlopp. Asiatiska shamaner använder svampen för att försätta sig i sinnesutvidgande tillstånd, berättar Åsa Ersmark.
Månen med dragningskraft och mytologisk laddning, knyter hon samman med användandet av mensblod till uttrycken. Hon talar engagerat om tematiken i hennes konst, kvinnligt - manligt, sexualitet, religiositet, extas, hallucinatoriska droger, månen och sinnesutvidgande element.
En videoslinga med ett mjölkläckande kvinnobröst har fått titeln "Vulcano". Museichefen Daniel Werkmäster, som curerat utställningen, drar paralleller till 1800-talsmåleri där landskap och kvinnors kroppar skildras på ett speciellt sätt. Ännu längre tillbaka i konsthistorien hamnar associationerna vid fotografiet "Ek-stas". Åsa Ersmark har tagit det med självutlösare alldeles efter en orgasm.
– Uttrycket i ögonen som man får då är oefterhärmligt. Det påminner om bilder av kristen extas i konsthistorien, säger hon.
Den kvinnliga gestalten Hekate i den 13 minuter långa filmen är en gudinnefigur som har sina rötter i grekisk mytologi, eller kanske ännu längre tillbaka, i den babyloniska kulturen.
– Den är tänkt ska vara som ett psykedeliskt möte med mångudinnan Hekate i skogen. Hoppas filmen upplevs som sinnesutvidgande, just som konsten, säger Åsa Ersmark.
– Mot slutet förenas solen med månen. Man kan se det som att den kvinnan, halva mänskligheten, segrar över den vita manliga normen som rått genom århundraden.