Kanonkul nÀr Juvenalorden livar upp litteraturhistorien

Juvenalorden Àr i fin form nÀr de ger sin syn pÄ litteraturhistorien. NÄgra scener Àr bland det bÀsta som kan ses i spexvÀg, annat hade kunnat strykas.

"Ordlekar och roligt dÄliga vitsar kryddar Juvenalordens senaste spex frÄn litteraturens vÀrld.", skriver UNT:s recensent Susanne Sigroth Lambe om förestÀllningen  "Litteraturkanonen".

"Ordlekar och roligt dÄliga vitsar kryddar Juvenalordens senaste spex frÄn litteraturens vÀrld.", skriver UNT:s recensent Susanne Sigroth Lambe om förestÀllningen "Litteraturkanonen".

Foto: Juvenalorden

Recension2024-05-23 11:00
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Spex

Litteraturkanonen
Regi, manus: Juvenalorden
Medverkande: Juvenalorden, Ambrosiaorden och deras vÀnner.
Uppsala stadsteater, stora scenen 
UrpremiÀr: torsdag 22 maj

Ordlekar och roligt dĂ„liga vitsar kryddar Juvenalordens senaste spex frĂ„n litteraturens vĂ€rld. Kulturlivet travesteras pĂ„ alla sĂ€tt de kan komma pĂ„. De stĂ€ndigt anonyma spexamatörerna Ă€r förstĂ€rkta av sina kvinnliga motsvarigheter, Ambrosiaorden och av en orkester lĂ€ngst bak pĂ„ scenen. 

Redan pĂ„ programbladet slirar det till. DĂ€r pĂ„stĂ„s att förestĂ€llningen heter ”Litteraturfestivalen”, en annan titel Ă€n den annonserade ”Litteraturkanonen”. Men det finns aktiviteter med boklig anknytning i foajĂ©n, frĂ„n ett jĂ€ttekorsord till en ”livesĂ€nd” kulturdebatt. En litteraturfestival, sĂ„ledes.

PĂ„ stora scenen anas flera röda trĂ„dar mellan numren. I en finns en illitterat litteraturminister, en kulturjournalist och en professor i litteratur som diskuterar en litteraturkanon. I en annan avfyras bokstavligen en litteraturkanon och hela Stadsteatern spĂ€rras av ”pĂ„ grund av höga halter av litteratur”. I en tredje trĂ„d Ă€r Nils Holgersson reseledare för en grupp i litterĂ€ra vĂ€rldar som Dantes inferno.

Det Àr infallsrikt. Somligt faller platt, man fÄr en kÀnsla av att nÄgon kommit pÄ en kul vits som det inte gÄr att bygga vidare pÄ men som fÄr vara med ÀndÄ.

Ett orĂ€kneligt antal gestalter ur vĂ€rldslitteraturen passerar – med slagsida Ă„t den minsta gemensamma nĂ€mnaren för vĂ„r tids medvetandeström, barn- och ungdomsböcker.

Fyndigast Àr de smÄbarnspratande Babblarna som skickliga operasÄngare. Vilka röster!

Det hettar till i numret om brandsoldaterna frĂ„n Ray Bradburys ”Farenheit 451” som brĂ€nner böcker. En kĂ€nga ges till dagens bokbrĂ€nnare och hur det kallas yttrandefrihet.

MÄnga kÀnner nog igen sig (metaforiskt) i sketchen om killen som pushas av pappa till att bli författare men som hellre vill spela hockey.

SÄngen Àr kÀnsloladdad i numret med den osynliga bibliotekarien. Den nÄr ett ovÀntat berörande djup för att vara i ett spex.

Medan numret om Oidipus och hans förÀldrar som gÀster hos Jerry Springer, den relationssnaskiga talkshowen som lades ner 2018, blir en dubbelanakronism.

Sagan förtydligas nÀr elaka MÄns avvisar bondkatter med att bara raskatter Àr vÀlkomna i Pelle Svanslös Uppsala.

Spexarna hade gott kunnat rensa hÄrdare bland alla goda uppslag. Fast oftast Àr det kanonkul bland alla gestalter frÄn böckernas vÀrldar.