Idén till "Litteraturkanonen" kommer ur kulturdebatten och leker med vad som händer när man vill styra kultur och litteratur. Men det är inte ett politiskt ställningstagande, hävdar Erik Bowall, det är underhållning med musik, sång, dans och humor i centrum.
Vi börjar från slutet.
Efter intervjun får jag ett mejl från producenten: "Vi skulle med all ödmjukhet vilja be om att få se något utkast på din text för att säkerställa att inget som rör själva föreställningen kommer ut som vi inte vill ska komma ut, för att kunna ge den upplevelsen vi vill ge till vår publik."
Meningen beskriver väl den mystik och hemlighetsmakeri som Juvenalorden vill att herrsällskapet ska omges av. Han återkommer och betonar ofta det, Erik Bowall som är en av tre producenter för "Litteraturkanonen". Vi får inte fotografera de medverkande framifrån förutom dem som vi är anvisade till och han själv är den ende som agerar som "ansikte utåt".
– Hemlighetsmakeriet är en stor del av detta. Alla är med för att det är så fantastiskt roligt, men ingen syns med sitt egna namn inte ens producenterna utom jag som är ansiktet utåt. Vårt fokus är på föreställningen, inte på någon huvudperson, säger han.
Men de flesta känner nog ändå till att storheter som Tage Danielsson och Gösta Knutsson varit med i Juvenalordens föreställningar, även komikern Micke Tornving har varit aktiv medlem i herrsällskapet.
Skor, kläder, brandkårskläder, rustningar, hattar, lansar, det mesta finns i Juvenalordens tillfälliga förråd inför föreställningen.
Ännu mer rekvisita placerat på en rullvagn för snabb leverans upp till stora scen.
Det är proppat med rekvisita och kostymer inför Juvenalordens föreställning i Stadsteatern.
Massor av olika rekvisita står i lådor och korgar i en av salarna i Stadsteaterns källare.
Juvenalorden disponerar stora ytor i Uppsala stadsteaters källare bland rekvisitaförråd, teknikrum och repetitionssalar. Folk börjar droppa in för kvällens repetitioner, eftersom de endast sker kvällstid och på helger. Alla medverkande har andra jobb och studier på dagtid. I över två år har manusförfattare och andra jobbat med föreställningen och med tiden har organisationen vuxit. Över 100 Uppsalabor i åldrarna 19 till 90 år är med på scen, cirka 70 aktörer och 30 musiker i ett storband med slagverk, blås och kör. Det krävs ett minutiöst repetitionsschema.
– Alla gör det här på sin fritid. Det betyder att en stor skala medberoende, det vill säga flickvänner, pojkvänner, föräldrar och vänner, stöttar oss. Jag har haft många långa timmar med logistikplanering, ett gigantiskt jobb med listor, scheman och med att mejla, ringa och tjata. Men alla är glada!
Erik Bowall själv verkar superglad och strålar mest hela tiden när han visar runt i lokalerna och hejar på folk till höger och vänster.
Erik Bowall är en av tre producenter för "Litteraturkanonen" som beskrivs som "En kanonkul bokmässa där ett hundratal litteraturfantaster kommer att ledsaga er genom det skrivna ordets värld".
Erik Bowall, producent: "Det är första gången jag gör något sånt här stort projekt men jag har erfarenhet från studietiden med allt från underhållning till mottagningsverksamhet."
En trappa upp, på stora scenen, är snart dekoren på plats och en slagverkare riggar sina instrument, både pukor och trummor ska vara med. Orkesterdiket som inte är något dike utan en långsmal uppbyggd scen längst bak på stora scenen, löper från ena sidan till den andra så musikerna kan ses av publiken.
Tydliga anvisningar finns här, där och överallt för att de drygt hundra medverkande ska hitta rätt.
Erik Bowall poängterar att Juvenalorden är öppen för alla som identifierar sig som män och inför föreställningar rekryteras kvinnor från det ännu mer hemliga sällskapet Ambrosiaorden, öppet endast för kvinnor. Annika är med i det sällskapet och vi träffar henne i repsal 3 där hon övar sånger med Karl och Johan.
Erik Bowall gläntar på dörren till reptitionssal 3 för att höra om han och UNT:s reporter kan få komma in för en unik smygtitt.
Annika, en av deltagarna i musikrevyn som alla är så hemliga att de inte tillåts medverka med sina efternamn i tidningen.
– Jag är med i Ambrosia, ett nätverk för kvinnor som är kreativa, roliga och kompetenta, som spexar och håller på med teater och sång. Utmaningen är väl att hålla sång-, energi- och kvalitetsmässigt i alla föreställningar, säger hon.
Karl ser till att västen är på rätt galge och hänger på rätt klädstång inför supersnabba och effektiva klädbyten under föreställningen.
Karl, som gör ett sång- och dansnummer tillsammans med Annika, är inte så nervös, ännu.
– Nej, men det kommer att kännas lite pirrigt inför premiären. Vi har ett lite klassiskt nummer som bryter av med resten av det som sker på scen. Det är ganska hemligt det här, det är därför man ska komma och titta, säger han.
Pjäsen ges på Uppsala stadsteater 22 maj–1 juni.