Roman
Karl Ove Knausgård
Nattens skola
Övers. Staffan Söderblom
Norstedts
Mannen som säljer sin själ till djävulen i utbyte mot framgång är sedan århundraden ett populärt motiv i litteraturen – och myten är äldre än så. Med romanen "Nattens skola" skriver Karl Ove Knausgård alltså in sig i en lång tradition, samtidigt som han tålmodigt bygger vidare på sin romansvit om antikrists ankomst.
Det är 1980-tal och den unge och äregirige Kristian har lämnat Norge för att plugga på en fotoskola i London. Kristian är övertygad om att han har en sällan skådad talang som ska få världen att dra efter andan. För läsaren är det dock uppenbart att Kristian bara är ytterligare en ung man som världen ska käka upp och skita ut.
Många år senare befinner han sig på en ö i den norska skärgården. Kristian har bestämt sig för att avsluta sitt liv. Men innan dess har han (passande nog för oss läsare) bestämt sig för att skriva ned vad som hände då i hans gröna ungdom.
Säga vad man vill om Knausgård, men han är en hejare på att gestalta arroganta ynglingar övertygade om sin egen förträfflighet, men som egentligen darrar av osäkerhet. Typen är synonym med Knausgård. Men det är inte Kristian, utan snarare människorna omkring honom, och det satanistiska mysterium som de drar in honom in, som gör "Nattens skola" till en bladvändare av den sort som man tar med sig när man går på toaletten.
Blinkningar finns till såväl "Morgonstjärnan" som till "Vargarna från evighetens skog" och "Det tredje riket". Men "Nattens skola" pekar mest av allt mot Knausgårds tidigare författarskap och hans verk som helhet. Kort sagt är det svårt att läsa berättelsen om Kristian som något annat än ett självporträtt av konstnären som ung man, eller rättare sagt som en gestaltning av den äldre, firade författarens egen rädsla för att framgången har ett pris – och att det ska vara alldeles för högt.
Djävulen är verksam i världen, och har alltid varit det. Men frågan är om vår tid kanske inte är den som djävulen har väntat på. I en värld där tron på evigt liv genom Kristus är svag, vad är vi då inte beredda att göra för att få ut det mesta av vår vandring på jorden? Men också utanför den kristna kontexten finns ett budskap i denna moderna Faust-berättelse. Ty de flesta av oss har inte stämt möte med djävulen i vägkorset, utan med oss själva.