Roman
Bengt Ohlsson
Helga
Albert Bonniers förlag
För 20 år sedan fick Bengt Ohlsson Augustpriset för romanen "Gregorius". Titelperson är prästen Gregorius i Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". Enligt prästens fru Helga tvingar maken sig på henne sexuellt. Nu skildras hennes liv i romanen "Helga", och det är hennes syn på världen och på sig själv som helt och hållet dominerar.
Romanen skulle ha stått på egna ben även utan kopplingen till "Doktor Glas", men genom detta konstgrepp uppnår Bengt Ohlsson två effekter: Dels samma kittling som när autofiktionen lurar läsaren att tro att det som sker har hänt på riktigt. Dels den litterära kittling som kommer av att "Helga" är en pendang till succén "Gregorius".
Bengt Ohlsson är mästare på att i vardagliga ordalag tvinga sina gestalter till obarmhärtig själslig striptease. När de blottar sitt innersta är det inget storslaget som avslöjas, utan banal själviskhet och förblindelse samt den där obotliga ensamheten.
Spanska inbördeskriget pågår i Helgas värld. Det blir underhållning när hon och väninnorna samlas i sin futtiga lilla diskussionsklubb, som lånat namn av schacköppningen damgambit. För Helga är det viktigt att varje gång ge en originell present till värdinnan så att hon väcker extra uppmärksamhet.
Bokens katalysator är Gabriel Glas dagbok. Den hittas av en antikhandlare i en lönnlåda och uppger att Helgas make, Gregorius, mördades på hennes anstiftan. För antikhandlaren är prästen Gregorius en god människa som en gång gett honom de tröstens ord som gjort det möjligt för honom att fortsätta leva.
Sataniskt beskrivs hur den till synes oklanderliga Helga genom lögner och oförmåga att ta ansvar för sina handlingar snöper sitt liv och skapar ett avstånd till sina barn som hon omöjligt kan förstå. Det olustiga och förtigna i den borgarmiljö som beskrivs framhävs av ohyra och hemliga ovanor, som att stoppa snorkråkor i munnen.
Till slut återstår för Helga bara den ordlösa gemenskapen med en slagrörd gammal trotjänarinna, den enda som hon aldrig har svikit. Då har också de två människor som hon blint förlitat sig på förnedrat henne.
Samtidigt som Bengt Ohlsson beskriver familjens sammanbrott deklarerar han att det enbart är i familjen som vi kan "lära känna en annan människa på djupet". Sett till helheten framstår den saken som märklig. "Helga" är dock både läsvärd och komplex.