Svidande hudlöst porträtt

En ny bok:Bengt Ohlsson: Gregorius (Albert Bonniers Förlag)Han är en av den svenska litteraturens kanske mest osympatiska figurer, pastor Gregorius i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Han beskrivs som liderlig, trångsynt och hycklande, en motbjudande hustyrann som driver sinunga hustru till des­perationens rand genom att tvinga henne till äktenskapligt samliv. Ingen kan förebrå henne för att hon söker ömhet utanför äktenskapet, och när doktor Glas till slut tar Gregorius liv framstår det som något av en välgärning.Få läsare har väl ägnat en tanke åt vem pastorn egentligen var, vad det var för ett liv som släcktes. Men det har Bengt Ohlsson gjort. I hans i dag utgivna roman, Gregorius, berättas än en gång hela historien om Helgas otrohet, pastorns våldtäktsliknande närmanden och den kylige doktorn som hamnar mitt emellan de både makarna, men den här gången ur pastorns perspektiv.Bengt Ohlsson följer ganska troget händelseförloppet i Doktor Glas, men koncentrerar sig helt naturligt på att fylla ut tomrummen, söka efter ett svar på de frågor som Hjalmar Söderberg aldrig besvarade. I Bengt Ohlssons bok får vitill exempel veta vad Gregorius egentligen känner för sin unga hustru och vad som får honom att behandla henne som han gör, men också vad som egentligen hände under pastorns sommar vid hälsobrunnen i Porla.Osäkerhet och självföraktFramför allt får vi veta hur Gregorius blev den man han är. Genom minnen från barndomen och hans första möten med Helga tecknas en nyanserad bild av pastorn, men även av deras äktenskap, och det som tonar fram är bilden av en rädd och mycket ensam man, en man vars liv präglats av en frätande osäkerhet och självförakt, och för vilken kärleken till hustrun är den grundsten som hela tillvaron vilar på.I Gregorius tecknas ett svidande hudlöst porträtt av en man och hans segslitna kamp med sitt samvete, sin gudstro och sin bottenlösa längtan efter att bli älskad. I boken finns några oerhört gripande scener, ögonblick då hela boken skälver till och man kommer pastor Gregorius så nära att man nästan skäms och helst skulle ha vänt bort blicken, om man bara kunde slita sig från hans berättelse. Det kan man dock inte, eftersom man lever med honom, i honom, lider med honom och önskar honom väl, hoppas in i det sista att Bengt Ohlsson skall ha tagit sig en del konstnärliga friheter gentemot Söderbergs roman och ändrat på slutet. Det är bitvis mycket starkt, och mycket gripande.Det är förstås en avsevärt mer tilltalande bild av pastorn som ges i Gregorius än i Doktor Glas, men den är långt ifrån idealiserad, och även om Bengt Ohlsson ibland balanserar på gränsen till det sentimentala så överträder han den aldrig. Visst vädjar han till läsaren om förståelse och medkänsla, men det blir ald­rig känslosamt i överkant, och bilden av pastorn är inte alltigenom sympatisk.Skarpögd iakttagareSamtidigt som hans hängivna kärlek till Helga är fint beskriven får den till exempel vissa oroväckande inslag genom de pedofila undertoner som löper som en kall kåre genom hela romanen. Bengt Ohlsson har heller inte fallit för lockelsen att solka ned bilden av Helga, vilket hade varit ett enkelt sätt att få pastorn att framträda i en mer fördelaktig dager. Även om hon är långt ifrån så helgonlik som i Doktor Glas utan tvärt-om framstår som tämligen neurotisk, självupptagen och hypokondrisk, så känner man för henne, ser hennes förtvivlan i det olyckliga äktenskapet.Liksom i Se till mig som liten är visar Bengt Ohlsson att han är en skarpögd iakttagare av de mekanismer som får ett äktenskap att vittra samman. Det blir för övrigt något av ett ledmotiv i romanen, som formar sig till ett lapptäcke av äktenskapliga bekymmer, genom de människor i behov av andlig vägledning som Gregorius kommer i kontakt med i sin yrkesroll. I boken finns många tänkvärda funderingar kring det beslut som kanske är det som allra mest kommer att forma vårt daglig liv, vem vi väljer att leva med.Det är utan tvekan modigt av Bengt Ohlsson att ge sig in i en dialog med Hjalmar Söderberg, en av de allra främsta stilisterna i den svenska litteraturen, men han klarar uppgiften väl. Och även om det kan vara givande att läsa böckerna parallellt är Gregorius en roman som utan svårigheter kan stå på egna ben. Förmodligen kan man läsa den med god behållning även om man inte läst, eller tyckt om, Doktor Glas. Gregorius är en starkt engagerande roman, klok, insiktsfull och stilsäker. Det är en berättelse som berör, som slår an en klang djupt inne i läsaren, och som visar på en bredd i Bengt Ohlssons Och idén, även om Bengt Ohls­son inte var först med grep­pet, är ju förstås lysande. Det är svårt att inte börja fun-de­ra på andra karaktärer som ald­rig fick berätta sin version av en historia — varför inte Helga? Vem är hon egentligen, bakom den skeva bild som fram-trä­­der i doktor Glas och pastor Gregorius ögon? Det är en historia som återstår att berätta. Det är bara att hoppas att någon annan författare plockar upp Bengt Ohlssons stafettpinne ?