Dödligt allvar med klipulver som vapen

Med surströmming och råttfällor går Uppsalaförfattaren Christina Wahldéns rättskämpar i närkamp med bovarna.

Christina Wahldén bor i Uppsala och på Gotland. Hon har gett ut en stor mängd böcker i olika genrer. "Förbjuden ingång" är en uppföljare till romanen "Sedlighetsbyrån" (2023).

Christina Wahldén bor i Uppsala och på Gotland. Hon har gett ut en stor mängd böcker i olika genrer. "Förbjuden ingång" är en uppföljare till romanen "Sedlighetsbyrån" (2023).

Foto: Joel Nilsson

Recension2024-06-14 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Deckare

Christina Wahldén
Förbjuden ingång
HarperCollins

"Förbjuden ingång" är andra delen i den planerade trilogin "Polissystrar" om Svea och Ruth. Den understryker Christina Wahldéns egenart. Att lösa mord tycks inte vara hennes prioritering. I stället nagelfar hon sina gestalter som spelar upp sina roller för varandra. Boken är upplagd som en teaterpjäs. (Teatern var författarens första arbetsplats.)

Det är höst och krig 1944. Skräckslagna unga soldater bevakar Gotland medan en mördare skär halsen av tre av dem. I Sverige kan man köpa till och med Leonardo da Vinci via tyska nazister. Men skam den som idkar lesbisk kärlek.

Nästan uppsluppet berättar författaren sin historia där vanligt folk tar livet av sina anhöriga och en självsäker liten journalistbrud tänker, att kan Ernest Hemingway skriva en bok så kan väl jag. Under glättigheten finns svärtan. Det är bibelns krav på vedergällning som författaren vill åt. Hon påminner om höstdagen 1944 då V2-bomber föll över London och britterna tre dagar senare bombade tyska Darmstadt och 12 000 människor dog. Hennes kommentar är: "Öga för öga, tills hela världen är blind." Parallellen till i dag är uppenbar.

En dödssjuk grevinna får tillsammans med en brokig grupp kvinnor i uppdrag att lösa mordgåtan. Liksom James Bond har de underbara hjälpmedel till hands. Men där han tar teknikens hjälp går damerna till angrepp med surströmming, råttfällor och klipulver.

"Förbjuden ingång" sticker ut bland Gotlandsdeckarna. Och det gillar jag.