Christina Wahlden fotograferas i sin grannes trädgård i Ljugarn. Hon tillbringar åtminstone tre månader om året i sitt sommarhus.
Christina Wahldén säger själv att hon skriver om elände och hon fortsätter att göra det, gång på gång.
– Du kanske ska fråga en psykolog om varför jag gör det, säger hon skrattande och fortsätter:
– Jag har haft en stillsam uppväxt, inget dramatiskt har hänt i mitt vuxna liv, men jag har skrivit mycket om våld. Det var en slump att jag blev kriminaljournalist på Svenska Dagbladet, men det jobbet har låtit mig se miljöer och personer jag annars inte skulle ha träffat. Det som har intresserat mig är andra människor och att ställa frågan "Varför?".
Även ilska har drivit henne.
– Vad i samhället, exempelvis i domstolarna, är det som inte fungerar när alla inte behandlas lika inför lagen? Kvinnor har under så lång tid fått skylla sig själva om de haft kort kjol eller varit fulla när de blivit utsatta för en våldtäkt, men det är bättre nu, säger Christina Wahldén.
Hon ser ut över taket på Luthagens livs där hon sitter i sitt arbetsrum och pratar med UNT i telefon. Hennes hem ligger i höjd med trädtopparna där koltrastar sjunger om kvällarna. Egentligen har hon fullt upp med att röja ur väskan som hon haft med sig till Maria Langfestivalen i Nora där hon varit under helgen. Då höll även Svenska Deckarakademin sitt vårmöte, där hon är sekreterare.
Hon pratar snabbt och det harmonierar med hennes skrivartakt. Omkring 80 böcker har hon skrivit sedan debuten "Kort kjol" från 1998. Den är hennes mest lästa bok och finns fortfarande att köpa både som tryckt, ljudbok och som lättläst. Den handlar om en flicka i tonåren som utsätts för en gruppvåldtäkt. Boken har använts i skolor som läromedel, sålts i över 50 000 exemplar och lånats ut över 10 000 gånger per år på landets bibliotek.
Den 4 maj kommer första boken i en spänningstrilogi som utspelar sig på 1940-talets Gotland. "Sedlighetsbyrån" heter den och i handlingen rasar kriget utanför Sveriges gränser medan societeten flockas i semesterparadiset Ljugarn för att njuta av solen och sippa drinkar på pensionatens punschverandor. Under ytan ruvar dock ljusskygga element som inte bara är ett hot mot lugnet på den lilla badorten, utan också mot rikets säkerhet. Unga flickor försvinner spårlöst, militärnärvaron ökar, och lik dyker upp längs kusten. Christina Wahldén har själv semesterhus i Ljugarn.
– Jag har haft väldigt roligt när jag skrivit. Jag har gått runt på gatorna, det är tacksamt för inspirationen. Jag ser i detalj hur husen ser ut, gula med röda fönsterfoder, en idyll med syrenhäckar. Det har funnits flera pensionat på Ljugarn, nu är det bara ett kvar men jag hämtar miljöer därifrån till min bok.
Hon säger att hon är mörkrädd och vill inte sitta ensam och skriva i stugan mitt i mörka vintern.
Är du mörkrädd om du sitter ensam i huset och skriver?
– Jag gillar att vara där när det är folktomt men jag skulle kanske inte sitta ensam mitt i vintern, jag är ganska mörkrädd. Jag skriver bäst på förmiddagen och då är det ljust. Men det är något med att det är en ö, kontrasten mellan fastboende och sommargäster. I boken tar jag mig fiktionens frihet, jag leker med det.
Hon började skriva boken före Ukrainakrigets start. Likheterna med verkligheten ökade under arbetets gång.
– När vi flyttade till Ljugarn, för 20 år sedan, hade Försvarets Radioanstalt personer som jobbade där som talade ryska, närvaron och oron finns där, särskilt hos dem som är äldre och åretruntboende, säger Christina Wahldén.
Christina Wahlden är aktuell med en ny spänningstrilogi som utspelar sig på Gotland.