Amanda Ginsburg hade i vanlig ordning med sig pianisten Filip Ekestubbe, basisten Ludvig Eriksson och trummisen Ludwig Gustavsson på scenen.
Konsert
Amanda Ginsburg
Jazzbaren, Katalin, 7 oktober
Det har faktiskt bara gått två och ett halvt år sedan Amanda Ginsburg slog igenom med debutalbumet "Jag har funderat på en sak". Hon belönades med flera priser, bland annat en Grammis i kategorin Årets jazz 2019 som det slutgiltiga beviset på succén.
Nyligen kom uppföljaren "I det lilla händer det mesta". Där fortsätter hon att fundera över vardagens förtretligheter och glädjeämnen, återigen uppbackad av den skickliga och samspelta trion Filip Ekestubbe (piano), Ludvig Eriksson (kontrabas) och Ludwig Gustavsson (trummor).
Jazzkonserter innebär ofta en tämligen ålderstigen publik. När Amanda Ginsburg uppträdde på Jazzbaren var medelåldern troligen påfallande låg.
När samma konstellation inledde sin höstturné på Jazzbaren i Uppsala stod "Det funkar varje gång" från senaste albumet först på låtlistan. Under de följande 90 minuterna funkade tveklöst det mesta, fast inte riktigt allt. Ibland känns det som om de retroinspirerade låtarna kantrar en smula och blir pastischer snarare än nutida blinkningar till Monica Zetterlund, Hasse å Tage med flera.
Själv är jag mest förtjust i de långsamma och lyriska numren där jazzen får en ton av svensk folkvisa. I låtar som "Innan dagen kommer in" och "Min bild" kommer Amanda Ginsburgs okonstlade röst verkligen till sin rätt.
Av de 50 personer som lyckades få tag i en biljett till Jazzbarens första konsert i höst var den absoluta majoriteten i samma ålder som Amanda och trion (runt 30 år) eller yngre. Det hör inte till vanligheterna på jazzkonserter.