– Jag har förstått att den andra romanen är den svåraste att skriva. Med den första, "Monica Magnus 1966", var jag naiv och lyckligt ovetande om romankonsten, säger Ulrika Ewerman när vi hörs via telefon. Hon är i Hållnäs i sommarstugan och kryper ihop vid en buske i trädgården för att få skarpare täckning.
"Ormens år" beskriver Ulrika Ewerman som en mörk historia i en vemodig värld. Den kretsar kring tre personer som läsaren får följa genom nedslag i tre årtionden från 50- till 70-tal. Romanen bygger på relationerna mellan tre individer. Vi får följa en familjs uppgörelser och rädslor för att bli svikna och för att ge sig hän.
– Det är en paradox det där. Vill man bli älskad måste man också släppa in någon i sitt liv. Jag tycker det är intressant att gräva i det.
Hon ville skriva i första hand en språkupplevelse, inte en händelsedriven roman, där läsaren får en känsla av att kliva in i en värld. Debutromanen baserade sig på verkligheten, om hennes syster som dog i en motorcykelolycka. "Ormens år" är en fiktiv roman där hon äger sina egna karaktärer. I dag är hon mer ödmjuk inför vad det faktiskt innebär att skriva en roman och inför alla människor som gör det.
– Man ifrågasätter sig själv, sitt eget skapande. Jag är mer självkritisk nu och mer medveten om det svåra i romanbyggandet, mer rädd också för om nån kommer att tycka om den, om jag kan jag förmedla det jag vill förmedla.
Romanen som kommer ut 6 september på Bookmark förlag, utspelar sig delvis i Uppsala.