Sanna Rosenqvist har varit patient på Ulleråker och tycker att den förnyade basutställningen är bra, men hon hade velat se utvecklingen av psykiatrin från 1980-talet fram till i dag. Antikvarien Cecilia Bergström säger att allt inte får plats men att de vill fördjupa utställningen.
Hon blev rikskänd som "Nora – Den fastspända flickan” och gick tidigare i år ut med sitt rätta namn i en artikel i UNT. Efteråt upplever Sanna Rosenqvist att hon fått enbart varm respons från kolleger, vänner och familj och fina kommentarer på sociala medier. Hon uppfattas som stark som vågar berätta.
Som tonåring blev hon tvångsomhändertagen för sitt självskadebeteende, det fortsatte ända upp i 25-årsåldern. Under ett halvt decennium var hon stammis på psyket i Ulleråker som då låg i Kronparksgården.
– För tio femton år sedan när jag låg inne var både tvångsinjektioner och bältessäng vanligt. De spände fast mig för att kunna ge mig lugnande sprutor. Jag undrar om de fortfarande skickar i väg patienter de inte kan hantera till rättspsyk, jag hoppas verkligen att det inte är så, det var fruktansvärt, säger Sanna Rosenqvist.
Hon var runt 20 när hon skickades till Rättpsykiatriska regionvårdsenheten i Sundsvall. Anledning var att hon var rymningsbenägen och personalen kunde inte hantera hennes utåtagerande beteende. Där satt hon tillsammans med äldre män dömda för olika grova våldsbrott, även sexuella brott.
Vi går in genom de väldiga dubbeldörrarna till Medicinhistoriska museet där vi välkomnas av Cecilia Bergström, antikvarie och Elin Engström, historikerpraktikant från Universitetet. De visar oss den nya fasta utställningen "Rum för ljus och mörker" som ligger en trappa upp, en våning som även är renoverad.
– Utställningen har funnits sedan 1981 så vi kände att vi ville förnya den. Kunskapsläget inom psykiatrin är förändrat i dag och psykiatrin har förändrats i grunden, säger Cecilia Bergström.
Hon tar oss genom historien rum för rum. Sanna Rosenqvist skiner upp när vi kommer till rummet som beskriver år 1858 då det lagstadgades att patienter skulle sysselsättas.
– Min spontana tanke är att det var bättre förr då trädgårdsarbete, odling och hantverk var lagstadgat, det fanns inte på den tiden jag var inlagd på Ulleråker, det fanns bara lite pärlor och färgpennor och en uteplats där vi kunde röka och dricka kaffe. Jag hade verkligen velat ha en meningsfull vardag med en sysselsättning som gav mig anledning till att kliva ur sängen, eller ett gym som finns i Psykiatrins hus i dag, säger Sanna Rosenqvist.
Medicinhistoriska museet vill berätta om psykiatrins historia med särskilt fokus på Ulleråker där psykiskt sjuka människor vårdades under mer än tvåhundra år. Antikvarie Cecilia Bergström visar UNT och Sanna Rosenqvist runt i utställningen.
Blyertsteckningar av Andreas Frisk (1866-1954) och en oljemålning av Clara Montgomery (1896-1971) hänger i utställningen. Båda var patienter på Ulleråker. Konst kunde vara en motståndshandling. Om en patient lugnades av sitt konstnärliga utövande kunde hen komma undan arbetsplikten som fanns inom sjukhusområdet.
De som sett utställningen tidigare kommer att känna igen sig, modellen över Ulleråker från 1960 hänger i det första rummet som förr.
I ett rum hänger en rad bilder på husen som inrymt psykiatrin genom åren. Det börjar med Hospitalskyrkan som låg vid Fyristorg och slutar med en bild på Psykiatrins hus dit forskning, sluten- och öppenvård flyttades år 2013.
Sanna Rosenqvist saknar en bild, den på Kronparksgården.
– Allt under perioden från 1950-tal till i dag trängs i det näst sista rummet. Vi har gjort ett urval och allt får inte plats. Men vi vill fördjupa utställningen, säger Cecilia Bergström.
– Utställningen är bra, men jag hade verkligen velat se utvecklingen av psykiatrin från 1980-talet fram till i dag. Det känns viktigt att visa den delen, säger Sanna.
I sista rummet hänger en texttavla med reflektioner över Ulleråkers sjukhus. Sanna Rosenqvist håller inte med om allt i texten.
I Medicinhistoriska museets nya basutställning hänger denna texttavla med reflektioner över Ulleråker. Sanna Rosenqvist håller inte med om allt i texten.
I somras följde UNT med Sanna Rosenqvist, "Nora" i P1-radiodokumentären "Den fastspända flickan", till Kronparksgården dit hon flera gånger fördes när hon tvångsomhändertogs.
Kring sekelskiftet 1900 började sänglägesbehandling att användas alltmer inom psykiatrin. Sanna Rosenqvist blev ofta bältad i sängen när hon var intagen på Ulleråker efter millennieskiftet.
I sista rummet finns en reflekterande text, Sanna stannar och läser.
– Att psykiatrin ska ha rört sig från slutenhet till öppenhet stämmer inte överens med min verklighet. Tvärtom. Jag isolerades snarare från samhället. Inte heller håller jag med om att samverkan mellan olika verksamheter i samhället har ökat. Jag upplever en stor brist i kommunikationen mellan skola, socialtjänst, polis och psykiatri. Som patient är det lätt att hamna mellan stolar. Det tror jag kan förbättras, säger hon.