Kulturdebatt
Andreas Hörmark anklagar mig för elitism i sitt svar på min artikel den 26 juni. Det är det värsta man kan säga om någon i dagens Sverige. Det var väntat. Säger man ett kritiskt pip om populärkulturens totala dominans i svenskt kulturliv stämplas man som elitist. Är det elitism att vilja ha ett mångsidigt och vitalt kulturliv där olika kulturyttringar får komma till tals då är jag elitist och skäms inte för det. Hurra för elitismen!
Hörmark nämner Taylor Swift som ett exempel på ett ”relevant fenomen för att förstå vår samtid”. I citatet finns det en rad värdeord som är typiska för populärkulturens riddare, till exempel ”relevant” och ”samtid”. Taylor Swift skulle alltså vara det enda giltiga sättet att förstå vår samtid. Vilken samtid? Det finns många olika samtider och Taylor Swift må vara relevant för att förstå populärkulturens samtid. Men världen och vår mänskliga existens är så mycket större än det hajpade fenomenet Taylor Swift. Därför är ett kulturliv som präglas av mångfald, tolerans och nyfikenhet så viktigt.
Hörmark vill inte ha ett sådant rikt kulturliv utan han talar sig svettig för populärkulturens absoluta herravälde. Följden blir att den svenska kulturen långsamt håller på att dö när författare och förläggare tvingas sluta med sin verksamhet på grund av ett totalt ointresse. Jag har själv funderingar i den riktningen. Idag skulle varken Ekelöf eller Tranströmer ens bli publicerade eftersom att de inte är relevanta för att förstå vår samtid.
Jag sörjer den svenska kulturens död.
Bo Gustavsson