Anna Odell: "Konsten viktigare än mina rädslor"

Den kontroversiella konstnären Anna Odell ställer nu ut "Rekonstruktion – psyket" på Uppsala konstmuseum, efter en termin som "artist in residence" på Uppsala universitet.

Konstnären Anna Odell väckte uppseende redan med sitt examensarbete från Konstfack. 2013 långfilmsdebuterade hon med "Återträffen" som belönades med två guldbaggar. Nu är hon aktuell med "Rekonstruktion – psyket" som ställs ut på Uppsala konstmuseum 2 mars–1 april.

Konstnären Anna Odell väckte uppseende redan med sitt examensarbete från Konstfack. 2013 långfilmsdebuterade hon med "Återträffen" som belönades med två guldbaggar. Nu är hon aktuell med "Rekonstruktion – psyket" som ställs ut på Uppsala konstmuseum 2 mars–1 april.

Foto: Filippa Kindblom

Konst2024-03-01 20:00

Temat psykisk ohälsa och psykiatrisk vård är inte nytt för Anna Odell. I det kontroversiella verket "Okänd kvinna 2009-349701" iscensatte hon en psykotisk episod på Liljeholmsbron i Stockholm, för att synliggöra maktstrukturer inom vården och hur samhället ser på psykiskt sjuka. 

Den nya utställningen "Rekonstruktion – psyket" behandlar en period för 27 år sedan då Anna Odell var tvångsinlagd i psykiatrin. Under tiden som patient inledde hon en relation med en vårdare som resulterade i en graviditet.

Relationen mellan en patient och en vårdare går emot vårdens regelverk. Men Anna ser det som sin räddning.

– Saker är aldrig svartvita. Att "Rikard", som han kallas i verket, vågade göra det han gjorde – det var bra för mig. Som jag upplevde det så älskade han mig. Det i kombination med att jag fick barn och bra hjälp... Jag är övertygad om att det gjorde att jag kunde ta mig därifrån. 

undefined
När UNT pratar med Anna Odell är det ännu tomt i utställningsrummet, men intendent Rebecka Wigh-Abrahamsson förväntar sig att Uppsala konstmuseum snart fylls. "Vernissagen på lördag är fullbokad, då kommer det 100 personer", berättar hon.

Utställningen består av en längre videoinstallation samt flera fotografier på Anna och en docka som liknar henne.

– Det är ett sätt att leka med de gamla fördomarna om schizofreni och den kluvna personligheten. Och att man blir som ett objekt i journalerna.

I arbetet har Anna utgått från sina egna journaler och telefonsamtal med de som vårdade henne.

– Det jobbigaste var att läsa journalerna, det är som att kastas tillbaka in i det där. Också samtalen var läskiga. Men jag har bestämt mig för att konsten ska vara viktigare än mina rädslor, så då gör jag det fast jag egentligen inte vågar.

undefined
Under sin tid som "artist in residence" jobbade Anna Odell nära Erika Sigvardsdotter, koordinator på CMH. Båda tycker att samarbetet har funkat bra – men varit för kort. "Vi vill ha en artist in residence igen, men vi har lärt oss att en termin är för kort. Det borde vara ett år", säger Erika.

Verken skapades under Anna Odells "artist in residence" på Centrum för Medicinsk Humaniora (CMH) på Uppsala universitet och ställdes ut på Cecilia Hillström Gallery i början på året. Anna ser positivt på samarbetet med universitetet.

– Jag fick mycket lättare tillgång till människor som jag annars hade behövt lägga mycket tid på att få tag i. Nu har det blivit serverat på silverfat, det har varit väldigt lyxigt.

En del av videoinstallationen är en iscensättning av vad som kanske hände i personalgruppen under Annas relation med "Rikard". Flera av de medverkande arbetar på Akademiska sjukhuset i Uppsala och inspelningen skedde på det gamla mentalsjukhuset i Ulleråker.

I samband med residenset har Annas videoinstallation använts och varit ett uppskattat inslag i undervisning på läkarprogrammet.

– Vi hoppas kunna fortsätta samarbetet, säger Erika Sigvardsdotter, koordinator på CMH.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!