Nils B Thelin om Vladimir Putin: "Helst skulle han säkert dra ut på kriget så länge att han med sin trolleristav kan se till att Trump nästa år väljs till USA:s president och ställer in landets hjälp till Ukraina".
Kommentar
Strax efter Rysslands invasion av Ukraina frågade jag mig i denna tidning om vi kunde hoppas att Putins diktatoriska styre av Ryssland med detta krig hade beseglat sin undergång. Frågan väntar ännu på ett svar. Samtidigt har utvecklingen under de gångna femton månaderna gjort sannolikheten för ett positivt svar större.
Med sorg iakttar vi den ödeläggelse som ihållande ryska luftangrepp åsamkar ukrainska bostäder, sjukhus, skolor och infrastruktur. Vi lider med en befolkning som drabbas av tortyr, våldtäkter och plundring. Samtidigt har den ryska krigföringen gått i stå och vi väntar otåligt på att Ukraina ska inleda sin motoffensiv och driva ut inkräktaren från sitt territorium.
Vi väntar otåligt, då vi vet att tiden spelar Putin i händerna. Helst skulle han säkert dra ut på kriget så länge att han med sin trolleristav kan se till att Trump nästa år väljs till USA:s president och ställer in landets hjälp till Ukraina. Men ironiskt nog kan tiden för Putin bli ett tvåeggat vapen. Tecknen på att han lider av en allvarlig sjukdom börjar nämligen hopa sig.
Andra tecken tyder på att den misslyckade ledningen av kriget har lett till allvarliga motsättningar inom armén och säkerhetstjänsten med olika maktfalanger som resultat. Arméledningen kritiseras öppet av den paramilitära Wagnergruppens ledare Jevgenij Prigozjin som av vissa iakttagare tillskrivs en roll i den fortsatta utvecklingen.
En av dessa iakttagare är den i Moskva fortsatt verksamme historieprofessorn Valerij Solovej. Han har i media modigt deklarerat att de rådande motsättningarna i den ryska statsledningen inom en snar framtid kommer att leda till en öppen maktkamp som inte utesluter våldsanvändning. Frågan är vilken roll en av sjukdom försvagad Putin kan komma att spela i en sådan utveckling.
Solovej tror inte att den förestående maktkampen, även om den blir våldsam, kommer att leda till ett inbördeskrig. Den fråga många i väst med oro har ställt sig är om Putins möjliga efterträdare kanske kommer att bli ännu oförsonligare i sin hets mot Ukraina och Väst. Ingen vet svaret. Ett skräckscenario vore om den brutale Prigozjin skulle efterträda Putin. Enligt Solovej är detta inte sannolikt även om Prigozjin under maktkampen kan komma att bli ett tillfälligt redskap i händerna på säkerhetstjänsten.
Tillfrågad om han inte är rädd för sin säkerhet svarar Solovej att han inte kan tänka sig att lämna Moskva och Ryssland. Han anser att det ryska folket behöver hans röst. Hans kritik av den statliga propagandan, repressionen och det växande angiveriet har varit förödande. Han anser det vara sin moraliska plikt att stanna i Ryssland och fortsätta sin kritik av makten. Vi frågar oss ängsligt: hur länge till?
Ska Solovej hinna se en förändring av det ryska samhället till det bättre? Själv tror han på en framtida förändring till en liberal-demokratisk samhällsordning, men först om kanske tio–femton år. Solovej är född i den ryskockuperade ukrainska staden Donetsk. Vågar vi hoppas att han kanske redan inom en snar framtid ska kunna hälsa hela Donbassregionens befrielse?
Nils B Thelin är professor emeritus i slavisk filologi