I en krönika här i UNT (13/12) kritiserar Bo Gustavsson en text jag skrev i Svenska Dagbladet. En text i vilken jag resonerade kring människovärdets kris i en sekulär tid. Tanken om universella mänskliga rättigheter och det okränkbara människovärdet springer ju i vår västerländska kultur ytterst ur en biblisk föreställningsvärld – den judekristna tanken om att människan är en skapad varelse, formad till Guds avbild. För den troende människan finns det alltså en transcendent instans som ger och garanterar människovärdet. Det är ett värde som är givet, inte skapat av, människan.
I min text refererade jag också till filosofen Jürgen Habermas som trots sin agnostiska eller rent av ateistiska hållning såg att tanken om det okränkbara människovärdet i västerlandets historia är så oupplösligt förenat med de judiska och kristna traditionerna, att man skulle få svårt att motivera och upprätthålla människovärdet om banden till dessa traditioner helt löstes upp.
Bo Gustavsson verkar dock hävda det motsatta. Tanken om att människan är skapad till Guds avbild ”är en föreställning som inspirerat dagens terrorism och som orsakat mycket blodspillan genom historien”, skriver Gustavsson, det ”ger IS-krigaren rätt att döda de som inte anses ha den rätta tron”. Logiken är inte alldeles glasklar. Visst utför IS-krigaren sina fasansfulla handlingar i Guds namn. Men det kan väl knappast vara föreställningen om att varje människa är skapad till Guds avbild som ytterst motiverar sådana handlingar? Tvärtom, tanken på ett absolut och icke förhandlingsbart människovärde är det bästa botemedlet mot sådant barbari.
Under ytan i Gustavssons resonemang tycks myten om att religion leder till våld ligga på lur. Det är en tanke som ett antal religionshistoriker sedan länge avslöjat som just en myt. Visst har många hemskheter utförts i religionens namn genom århundradena. Lika många ohyggligheter har utförts i diverse politiska ideologiers namn. Jag tycker inte för den sakens skull att vi ska överge politiken. Allt politiskt tänkande leder inte till nazism, precis som inte all religion leder till våld och terrorism.
Gustavsson skriver vidare, med stöd hos Freud, att det är en del av en ”humanistisk mognadsprocess” för människan att skapa sig sitt eget värde. Jag skulle snarare vilja hävda det omvända. Det är föreställningen om att det inte finns några objektiva värden som ligger bakom den moderna människans vilsenhet. Att människan endast har det värde människan själv tillskriver henne, ser jag som ett uttryck för vår tids destruktiva relativism. Vi behöver inte uppfinna människovärdet, endast upptäcka det. Människan har ett värde, oavsett vad jag eller Bo Gustavsson tänker om den saken. Verkligheten måste inte tillskrivas en mening. Hela universum är genomsyrat av innebörd, mysterium och mening. Varför? För att universum och människan är en skapelse.
Bo Gustavsson må kalla det naivt, men jag kommer även i fortsättningen hävda att det är mer förnuftigt att tro på Gud än på Freud.