Hanna Olson känner ett visst vemod över att lämna dagens Filmstad. Samtidigt understryker hon att det blir ett lyft för både personal och publik med den nya bion på Dragarbrunn.
– Det är klart att Filmstaden på Västra Ågatan väcker nostalgiska minnen hos Uppsalaborna. Många gjorde sina första biobesök här som barn. Jag minns själv när jag var här som liten tjej med farmor på 90-talet, säger Hanna Olson, vikarierande chef på Filmstaden och Uppsalabo sedan födseln.
Hon håller med om att det är en påtagligt fräsch 40-åring som ska firas. Ingen kan påstå att Filmstaden ger ett sunkigt intryck. Samtidigt finns det salonger som ligger nära eller kanske redan har passerat bäst före-datumet. Det kan handla om låga fåtöljer, snåla utrymmen för långbenta eller brist på mugghållare.
Filmstaden överges under tredje kvartalet nästa år, till förmån för den nya storbiograf som nu växer fram i hörnet Klostergatan-Dragarbrunnsgatan. Då stängs även Spegeln på Västra Ågatan. Vad som ska hända med lokalerna är inte bestämt.
– Dagens Filmstad har sin charm. Läget är ju speciellt. Ta bara loungen vi sitter i, den har ju en fantastisk utsikt, säger Hanna Olson och blickar ut mot Fyrisån och de praktfulla husen längs Östra Ågatan.
Samtidigt som hon känner ett visst vemod är hon tydlig med att flytten blir ett lyft. Det gäller både personalen och publiken. En bättre arbetsmiljö och en mer stortartad bioupplevelse är inte långt borta nu.
Hanna Olson var inte ens påtänkt när Filmstaden tog form i början på 1980-talet. Men i Anders Leidstedts välmatade bok "Uppsalas biografer" framgår att UNT började rapportera om planerna på en ny, stor multibiograf under våren 1982.
Det blev verkligen ingen klassisk Uppsala-långbänk den här gången. Redan 2 september året efter var det dags för invigning. UNT:s filmorakel Hugo Wortzelius var måttligt imponerad av den i hans tycke märkliga designen och inredningen. Däremot gav han kaffet i loungen högsta betyg.
Så här såg det nu när Filmstaden återöppnades 1994 efter en uppfräschning.
Öppningsfilmerna höll hög kvalitet, enligt cineasterna. "Ren illusion" av Margarethe von Trotta och Peter Weirs "Brännpunkt Djakarta" lovade gott. Fast det dröjde inte länge innan Filmstaden anklagades för att visa lite väl många oförargliga filmer i mittfåran. "För mycket amerikansk underhållningsfilm för en ung publik", löd kritiken.
Det klagades också på att bion inte var särskilt tillgänglighetsanpassad. Entréhissen gick inte alltid ända upp, utan fastnade ibland.
– Hissen krånglar fortfarande då och då. Nyligen var det en i personalen som fastnade, ler Hanna Olsson.
Filmstaden firar 40-årsdagen med specialpriser på biobiljetter under söndagen 12 november.
Hanna Olson besökte Filmstaden redan som barn på 1990-talet. I dag är hon vikarierande chef för multibiografen.