Chris Torch har ett imponerande facit när det gäller kulturhuvudstadsår. De senaste åren har han varit delaktig i tre ansökningsprocesser med lyckat resultat.
Chris Torch har många decenniers erfarenhet från den svenska kultursektorn. Rollerna har varit många: skådespelare, konstnärlig ledare, producent och konsult. Sedan länge jobbar han också internationellt och har på senare år varit delaktig i tre kulturhuvudstadsansökningar: italienska Matera, kroatiska Rijeka och rumänska Timisoara. Alla tre har gått hela vägen och blivit utnämnda till europeisk kulturhuvudstad.
– Uppsalas koppling mellan kulturhuvudstadsåret och boexpon är spännande. Ett genomtänkt samspel mellan kultur och stadsliv är ett viktigt kriterium för panelen som utser vinnarstaden. Nu menar jag inte att sätta likhetstecken mellan kulturhuvudstadsår och infrastruktursatsningar eller upprustning av slitna bostadsområden, men det är tydligt att stadsplanering och kulturstrategier hör ihop, säger Chris Torch.
Han konstaterar att Uppsalas utgångspunkt med betoning av mjuka värden och framtidsvisioner ser sund ut. Tanken är inte att "putsa upp silvret och ekonomiskt dopa kultursektorn under ett år", som kommunens projektledare Patric Kiraly uttryckte saken i en intervju med UNT. Det är en fälla som alltför många förhoppningsfulla ansökningsstäder gått i.
– Åtskilliga städer med en anrik kulturhistoria har framhållit sina ståtliga byggnader och meriterade institutioner, men de har totalt missat att formulera en vision för hur kulturen ska sammanflätas med människors liv och närmiljö, säger Chris Torch.
Enligt Chris Torch har panelen som utser kulturhuvudstad gått från att premiera traditionella satsningar till att belöna mer framåtsyftande projekt som inte kräver stora ekonomiska muskler.
Hans ideal är bostadsområden och stadsdelar där invånarna känner sina grannar och där det finns ett rikt utbud av samhällsservice och kultur. Att motverka sovstäder där människors kulturbehov bara kan tillgodoses i stadskärnan är extremt viktigt, anser han.
– Jag brukar exemplifiera med en vän i Dakar som berättade om en föreställning där alla i bostadsområdet stod i en ring runt dansaren eller skådespelaren som framträdde. Min vän var fascinerad av dubbelexponeringen som uppstod. Alla såg artisten men också de andras reaktioner. Det blev en kollektiv upplevelse, en bra metafor för den demokratiska och inkluderande kultursyn som jag tycker ska genomsyra en kulturhuvudstadsansökan. Ett försök att ”återskapa cirkeln”.
Uppsalas ansökningsprocess bär namnet "Between the Lines". Tanken är att fokusera på det som finns mellan husen, gatorna och kollektivtrafikens linjesystem. Chris Torch sympatiserar med idén men är inte helt övertygad om att ett engelskt uttryck är lämpligast för att skapa delaktighet och engagemang bland Uppsalaborna under inledningsfasen.
– En bred förankring är extremt viktigt. Då krävs ett brett och demokratiskt tilltal på alla plan.
Han vänder sig mot den elitism han tycker sig spåra på många håll i kultursektorn.
– När det handlar om kultur som finansieras av samhället måste man nå fram till många, inte bara ett fåtal. Det handlar om valet av innehåll, tilltal och plats.
Chris Torch ser Malmö som en tuff men inte omöjlig konkurrent. Att staden hör till den stora Öresundsregionen kan vara både en tillgång och en belastning, anser han.
Chris Torchs råd till institutioner, arrangörer och även utövare är att utveckla och bredda sin kultursyn.
– De som producerar kultur tycker ofta att de har ett särskilt privilegium att avgöra vad folk ska uppleva, i stället för att samspela och lyssna av publiken. Ett annat fenomen som blivit vanligare är att kulturupplevelserna åldersindelas. Det gör att vi får färre och färre gemensamma upplevelser.
Enligt Chris Torch innebär det grundarbete med att formulera en ansökan som nu pågår i Uppsala en möjlighet för kulturlivet att förändra sig. Ett nytänkande skulle, enligt honom, gynna både staden och öka chanserna att få kulturhuvudstadsåret 2029.
– Ett tecken på att det krävs visioner och nya grepp är att de senaste årens vinnarstäder tydligt uttryckt i sina ansökningar att de velat bli framtidslaboratorier för sådant som är oprövat. En ansökan får absolut inte gå ut på att enbart förbättra det som redan har gjorts i många år.
Mycket pekar på att även Malmö siktar på att bli kulturhuvudstad 2029, men än så länge är det bara Uppsala som har ett politiskt beslut i ryggen. Chris Torch beklagar det än så länge svala intresset i Sverige.
– Många kommuner kämpar med sociala utmaningar, arbetslöshet och andra problem. Kultursatsningar ses som en lyx man kan undvara, men enligt mig är den slutsatsen felaktig. Kulturen är ett viktigt instrument när en stad ska utvecklas. Utan kultur kan inga andra problem lösas.