"Det håller inte att putsa upp silvret och ekonomiskt dopa kultursektorn under en kort period", säger Patric Kiraly.
I början på året beslutade kommunstyrelsen att Uppsala ska göra ett nytt försök att bli europeisk kulturhuvudstad. Siktet är inställt på 2029. Det blir en lång process med några viktiga årtal längs vägen: 2023 ska ansökan lämnas in och 2025 fattar EU sitt beslut.
Uppsalas förra försök slutade illa. Kommunen sorterades bort på ett tidigt stadium i den urvalsprocess som ledde till att Umeå fick titeln och 2014 kunde genomföra sitt kulturhuvudstadsår.
– Jag har gått igenom ansökningarna från de fyra kommuner som var aktuella då, Lund, Gävle, Umeå och Uppsala, och kan konstatera att vi kom sist, säger Patric Kiraly.
Enligt hans analys genomsyrades den förra ansökningsprocessen av en brist på ödmjukhet – Uppsala ansåg sig förtjäna utmärkelsen.
– På papperet hade vi det kanske starkaste kulturlivet av alla som sökte, men det räckte ändå inte. Vår ansökan fick hård kritik, bland annat för bristande förankring och för att vi inte börjat i tillräckligt god tid.
Umeås kulturhus Väven invigdes i november 2014, samma år som staden var europeisk kulturhuvudstad.
Den här gången ska misstagen från 2006/2007 inte upprepas. Kraften i den ansökan som nu förbereds ska komma underifrån.
– När vi tog oss an uppdraget var jag tydlig med att vi måste tänka nytt och till varje pris undvika att kopiera ansökan vi lämnade in förra gången. Det håller inte att putsa upp silvret och ekonomiskt dopa kultursektorn under en kort period, säger han.
Patric Kiraly vill i stället ta fasta på de tendenser som han menar syns ute i Europa, alltså ett ökat intresse för den lokala kulturen men med ett starkt europeiskt perspektiv. Det innebär att utgångspunkterna blir annorlunda den här gången. Ett nybyggt konstmuseum eller andra dyra satsningar är inte aktuella.
– Den mänskliga nivån, det lokala perspektivet, långsiktighet och social hållbarhet måste stå i centrum. Och vi måste besvara frågan varför vi behöver bli kulturhuvudstad om det ska kännas relevant.
Processen som leds av Patric Kiraly har bara börjat. Det dröjer flera år innan vi vet om Uppsala går hela vägen den här gången.
Enligt Patric Kiraly hänger svaret på frågan ihop med utvecklingen av staden Uppsala, den omgivande landsbygden och regionen. Utmaningen består i att göra kulturen till en drivande kraft i den utveckling som pågår där tempot nu skruvas upp i och med utvecklingen av nya stadsdelar i Uppsala.
– Jag tror inte att vi bara kan fortsätta som hittills när det gäller exempelvis kultur- och stadsutvecklingsprojekt. Då sätter vi oss själva i skiten. Vi måste börja jobba gemensamt från alla delar av samhället – politiken, byggsektorn, civilsamhället, kulturlivet.
De ingångsvärdena innebär att Uppsalas kulturhuvudstadsansökan går hand i hand med planerna på ett bo- och stadsbyggnadsexpo som planeras inom ramen för Uppsalapaketet 2030.
Men vad är det Uppsala behöver mest, att bli kulturhuvudstad eller att få i gång processen som kanske leder dit?
– Det är en av det viktigaste frågorna på det här stadiet. Jag skulle säga processen. Oavsett om vi vinner eller inte måste vi skapa strukturer som gör att vi klarar utmaningarna när Uppsala och regionen växer och utvecklas.
Härom veckan tog processen ett litet skutt framåt. Då hölls de första stormötena med representanter från det offentliga, näringslivet och kulturlivet. Målet är att arbetsgrupper under 2022 ska jobba fram ett antal teman som ska ligga till grund för Uppsalas ansökan.
Riskerar luften att gå ur processen om det 2025 visar sig att Uppsala ratas igen?
– Den risken finns förstås. Man ska komma även ihåg att det handlar om ett tioårigt perspektiv med tre politiska val längs vägen. Att ha politisk förankring oavsett majoritet blir superviktigt.
Enligt Patric Kiraly är politiken, regionen, universiteten, det lokala näringslivet i form av handelskammaren och de offentliga kulturinstitutionerna positiva till en satsning på kulturhuvudstadsår och boexpo.
Arbetet för att bli europeisk kulturhuvudstad och stå värd för en internationell bo- och stadsbyggnadsexpo bärs av samma tema – Uppsalas hållbara utveckling.
Och det fria kulturlivet?
– I grunden positivt skulle jag säga. Den stora utmaningen för många utövare är att greppa det långa tidsperspektivet utifrån den egna verksamheten. För institutioner och andra som får verksamhetsstöd är det lättare att hålla ångan uppe så länge och satsa resurser.
Insatserna som görs fram till ett eventuellt kulturhuvudstadsår ska ske inom befintliga ekonomiska ramar. Vinner Uppsala beräknas kostnaden för att driva kulturhuvudstadsåret till runt 70 miljoner. Som jämförelse ligger kommunens årliga kultursatsningar, inklusive bolagen UKK och Uppsala stadsteater, på 400–500 miljoner kronor.
Uppsala förra ansökan hade fel tyngdpunkt, enligt Patric Kiraly. Den här gången betonas mjuka värden snarare än dyra nysatsningar.