Far och son. Bror och Ole Hjorth spelade en hel del tillsammans.
– Ole Hjorths betydelse för folkmusiken går inte att överskatta. Det är en gigant som gått ur tiden både som utövare och förebild, säger Sven Ahlbäck, professor i svensk folkmusik vid Kungl. Musikhögskolan.
Att folkmusikutbildningen överhuvudtaget fick plats på Musikskolan är Ole Hjorths förtjänst, berättar Sven Ahlbäck.
– Det var han som tog initiativet till att göra folkmusiken till en del av akademin.
Ole Hjorth föddes i Viksta socken i Björklingebygden och var son till konstnären Bror Hjorth och Tove Louise Friis. Som spelman hade han i unga år legendaren Hjort Anders Olsson som läromästare.
Senare blev det klassiska studier och under ett decennium spelade han i Hovkapellet. Men intresset för pedagogik tog överhanden och han började undervisa i Stockholms kommunala musikskola.
– Hovkapellet kändes för trångt. Jag blev mer och mer intresserad av att undervisa, sade Ole Hjorth i en UNT-intervju inför 80-årsdagen.
Ole Hjorth har ända sedan museet Bror Hjorths hus tillkom i mitten av 1970-talet haft en plats i Bror Hjorthstiftelsens styrelse.
– Vi kommer att sakna honom och minnas honom som en färgstark, varm, humoristisk och berättarglad person. Han är närvarande som modell i flera av sin fars konstverk, men han lämnar ett stort tomrum efter sig i levande livet, skriver ledningen för Bror Hjorths hus i ett pressmeddelande.
Ole Hjorth blev 91 år.