Celiaki är en kronisk autoimmun tarmsjukdom. Det är varken en allergi eller något “man är lite känslig mot”. Det är inte heller synonymt med en livsstil som innefattar yoga och sellerijuice. Celiaki, eller glutenintolerans som det ofta felaktigt kallas, innebär snarare att du köper en korv på Pressbyrån utan bröd, får den serverad inlindad i papper, för samma pris dessutom.
När jag var yngre fick mina föräldrar åka 40 minuter med bil till ett bageri för att köpa glutenfritt färskt bröd, och ytterligare 40 minuter till en hälsokostbutik för glutenfritt mjöl. I övrigt var det en dietist som skrev ut glutenfria livsmedel av det väldigt begränsade utbudet apoteket hade. När jag var på restaurang och alla barn fick pannkakor, med sylt och grädde i små skålar bredvid, fick jag en torr köttbit med sallad. Inte ens köttbullarna kunde jag äta, för dem var det ju ströbröd i. Det var alltid jobbigt att åka utomlands eftersom det fanns en sådan stor oro kring maten. Stackars mig va, jobbigt att få resa och upptäcka världen. Jag vet om att detta är ett i-landsproblem. Men det var inte så kul att få en pastatallrik, hinna ta tre tuggor och sedan upptäcka paniken hos servitören som råkat ge fel tallrik, och veta att jag om två timmar kommer att kaskadspy i ett dygn.
Idag får man svaret “vi har den här dadelbollen som är glutenfri, laktosfri, nötfri och vegansk" när man frågar om det finns något glutenfritt på ett café. Från att ha varit den besvärliga ungen som folk uppgivet frågar “vad ska vi laga till henne då”, går jag nu under kategorin trendigt bantande "clean girl" tillika "Stockholmsgluten". Är det därför det kostar 45 kronor extra för en glutenfri pizza på restaurang eller därför ett litet flingpaket kostar 52 kronor på Ica? För att den största kunden är de förmögna influerarna som inte vill ha uppsvällda magar, snarare än de som faktiskt lider av en autoimmun sjukdom?
Det fina med det här i-landsproblemet är att man blir tacksam för de små sakerna. Likt en äldre dam som stannar på promenaden för att dofta på vårens första blommor, blir jag som ett överlyckligt barn när det finns glutenfria glasstrutar.
Och än idag smygtittar jag på barnmenyn i hopp om att det ska finnas glutenfria pannkakor.