Som halvsvensk med dugligt pigment finns det någon slags press kring att bli brun, riktigt brun. Redan som ung tonåring lockades jag ut i solen så fort våren smög sig på, trots att jag egentligen tyckte att det var oerhört tråkigt att bara ligga där helt sysslolös.
Mitt personliga rekord för premiärsolandet var i februari för några år sedan. Då satt jag på uteplatsen i bikiniöverdel, ett par raggsockor och de varmaste mjukisbyxorna jag kunde hitta i garderoben. Patetiskt kan man tycka, och jag kan bara hålla med.
Mitt utländska påbrå har dessutom blivit ett ledande argument för att utesluta solkräm – helt och hållet. Det är jättedumt och saknar ursäkter. Och jag måste skamset erkänna att jag började använda solkräm kontinuerligt för bara några år sedan.
Till slut utbrast en nära vän:
– Men nu får du skärpa dig, du kan väl åtminstone ha en dagkräm med solskyddsfaktor?
På sociala medier florerar trender med diverse sololjor som säkert är katastrofala ur en hälsosynpunkt. Ändå kommer jag på mig själv att sträcka mig efter en av dem i butikshyllan inför solsemestern som jag var på nu i maj. Efter första användningen blev jag så sönderbränd att sololjan hamnade i papperskorgen på hotellet i Grekland.
Under intervjun med Strålsäkerhetsmyndigheten tar Carl Bladh upp olika exempel på hur man inte ska gå tillväga en varm och solig sommardag. Allt ifrån att sola mellan klockan 11 och 15 till att utesluta solkräm och utnyttja UV-index i väderapparna på ett omvänt sätt.
Och jag hinner tänka:
– Herregud jag bockar ju av varenda punkt! Ska jag erkänna att jag är ett levande skräckexempel?
Pinsamt.
Men på något sätt verkar mitt scrollande efter det nuvarande UV-indexet normaliseras på sociala medier. Klipp efter klipp i flödet visar hur unga soldyrkare stolt håller upp ett högt UV-index på telefonen medan de ligger ute och solar. De tänker inte på konsekvenserna – och det gör inte jag heller.
Ökningen av hudcancer orsakat av ohälsosamma solvanor gör saken inte bättre. ”Man vill ju bli brun”, låter det ofta. Och det vill man ju. Men inte på bekostnad av det pris man kan behöva betala i framtiden.
Jag säger som min vän, nu får jag skärpa mig!