Replik på Håkan Eles insändare "Hur är det – tänka fritt eller rätt?" 22 mars, Pekka Janzons insändare "Får man verkligen tänka fritt i Sverige?" 27 mars och Arne Roos insändare "Det är skillnad på vetenskap och politik" 31 mars.
Jag tror att debatten om Thomas Thorilds devis om att tänka rätt och fel hämmas av att de två begreppen ställs mot varandra. Ett exempel från den stenhårdaste av alla hårda vetenskaper, fysiken:
I sin ungdom tillhörde Albert Einstein ett gäng fysikstudenter som brukade träffas och spåna, eller "brainstorma" som det heter på modern svenska. På den tiden var Newtons teorier och världsbild den Absoluta Sanningen. Den som betvivlade något, om än så en detalj, hade gjort sig omöjlig.
Men i Einsteins grupp var det fritt fram att hysa hädiska tankar och också framföra dem. Jag tror att minst 95% av vad som sades under dessa sena kvällar var rent strunt. Men kanske upp till 5% av de förflugna idéerna kom sedan att utgöra grunden, eller åtminstone inspiration, för Einsteins vidare arbete att revolutionera fysiken.
Dessa idéers värde låg inte i att de framförts i full frihet, utan att de visade sig stämma med observationer, att de var "riktiga", "rätta". Men utan gruppens "frihet" att tycka vad som helst, hade de rätta idéerna aldrig fått en chans.