Replik på insändare 30/6.
Vilken kulturmiljö finns att bevara i Vänge frågar Anna Hultqvist i sin insändare i UNT 30/6.
Vad vill hon uppnå med sitt inlägg? Vill hon med stöd från allmänheten förmå kommunen och myndigheterna att ändra sina beslut angående kyrkans byggnader i Vänge? Eller har hon insett att prästgårdsförsäljningen var ett stort misstag och försöker förklara den med att den ingick i strävandena att bli av med ”gamla oanvändbara byggnader”?
Hon vill ge intryck av att tala för församlingsborna men deras åsikter om kyrkans affärer har inte efterfrågats tidigare, tvärtom har de olika turerna hemlighållits tills besluten var fattade. Men det är antagligen vängebornas ointresse för kyrkans verksamhet som är det grundläggande problemet i församlingen, och som resulterat i att delar av kyrkans tillgångar kunnat förslösas utan större protester.
Anlitade byggnadskonsulter gav rådet att renovera den mögelskadade kyrkskolan. Kyrkorådet vägrade följa rådet och ville riva byggnaden men fick inte rivningstillstånd trots överklagande till högsta instans. Hur länge skall byggnaden stå oanvänd?
Prästgårdsförsäljningen genomfördes i största hemlighet och med stöd av stiftet och påhittade argument, bland annat att prästbostaden var i dåligt skick och behövde grundförstärkas för en miljon och att prästgården var K-märkt varför ”det verkar mycket svårt att få till stånd godkända arbets- och samlingslokaler”. Men byggnaden grundförstärktes redan på 1990-talet och någon ansökan om att få göra ändringar i byggnaden gjordes inte.
Genom försäljningen förlorade kyrkan möjligheten att ordna administrationslokaler och Vänge en kulturoas som kunnat bli en naturlig samlingspunkt för kyrkan, föreningar och enskilda.
Hyresgästerna hade flyttat och byggnaden kunde disponeras omedelbart. Nu sitter administrationen sedan åtskilliga år i en “paviljong” som kostar 300 000 om året i hyra. För att få plats för nybygget måste man tydligen riva Jonasgården. Man fortsätter alltså i hemlighet utan att fråga medlemmarna.
Anna Hultqvist har delvis rätt i att Vänge saknar samlingslokaler. Läby, Skogstibble, Järlåsa och Åland har själva bekostat sina bygdegårdar. Samråder församlingen med kommunen när bygget planeras? Församlingsmedlemmarna kan rimligtvis inte ha skyldighet att bekosta Vänges samlingslokaler. Är det inte lämpligt att börja om från början och skapa en långsiktig plan som beaktar behov och befintliga och nya byggnader, och förankra den hos medlemmarna?