Detta framfördes i UNT den 28 september förra året. Fyrisåns vatten har så kallad måttlig status, måste förbättras till god senast år 2033 och får enligt EU:s vattendirektiv inte försämras jämfört med i dag.
En källa till nedsmutsning är Uppsalas avlopp, där det renade vattnet släpps ut i Fyrisån som mynnar i Mälaren. Eftersom reningen inte är fullständig innebär varje ny anslutning en försämring även med ett utbyggt verk. Uppsala kommun förväntas nu, likt Knivsta, hitta en annan avloppslösning och tills vidare stoppa nya byggplaner. Men Uppsala planerar att få dispens från regeringen och ansluta ytterligare motsvarande cirka 100 000 invånare till reningsverket i Kungsängen. Om regeringen ger utökat miljötillstånd väntar nedsmutsade vatten och böter från EU. Så länge Uppsala avfärdar samverkan med Käppalaverket och inte har ordnat för cirkulär avloppsmodell måste antalet anslutna avlopp bli färre, inte fler.
Fyrisåns recipient Mälaren riskerar även att förorenas ytterligare vid överbelastning med bräddning av orenat avlopp vid skyfall, översvämning, elavbrott eller tekniska problem. Tillväxt och klimatförändringar bidrar. Detta påtalades redan 2017 i ett yttrande från Tillväxt- och regionplanenämnden i Stockholm. Skövlingen av Ulleråkers gamla tallskog ökar översvämningsrisken för Fyrisån. Spårvägen över åsen och med bro över Fyris riskerar också att förstöra Uppsalas enda vattentäkt.
Uppsalas expansion begränsas snart av tillgången på dricksvatten. Redan år 2027 behöver mer vatten pumpas in i Uppsalaåsen för filtrering. Man utreder att hämta vattnet från Dalälven men ingenting är klart. När får vi veta?
När dricksvattnet inte räcker och avloppet förorenar Fyrisån med risker för Mälarens dricksvatten kan Uppsala inte fortsätta växa med hus, trafik och människor. Vi behöver en ny översiktsplan som är hållbar och anpassad till grundläggande livsförutsättningar. Hänsyn måste tas till klimatförändringen och utarmningen av stadsgrönskan måste upphöra. Stadsnatur med träd och urbana gamla skogsområden med ekosystemtjänster och biologisk mångfald kan inte skövlas mer. Vi har ansvar för att växter och djur, även cinnoberbaggen och andra av Uppsalas mindre invånare, ska kunna bo kvar i sina hem.
Det finns gränser för hur tät en stad kan bli. Detta måste en kommunledning förstå.