Kommentar till insändare av Mohamad Hassan, Jennie Claesson och Anders A. Aronsson 17/4
Det är svårt att avgöra om de liberala kommunalråden raljerar i frågan om när Uppsala ska stängas (UNT 220416) eller om de lever i en så svartvit idévärld. Kontentan är i vart fall att om man inte får fullfölja byggplanerna för Ulleråker och sydöstra Uppsala så är alternativet att stänga stan. Som medborgare kan jag inte annat än häpna över uppfattningen. Den innebär att ledande politiker varken ska ta till sig eller operationalisera nya kunskaper eller pågående utveckling.
Sen planerna klubbades att bygga ut södra Uppsala med storleksordningen ett Sundsvall, och därigenom offra känsliga naturområden, har insikterna om människans miljöförstöring ökat. Det uttrycks i många olika termer, dagligen, och beläggs med forskningsresultat om hur bråttom det är att inte tänka fritt utan att tänka rätt om naturvärden. Kommunen presenterar sig som en grön kommun men agerar inte i enlighet med det. Istället fortsätter det närmast hysteriska avsågandet av den gren vi sitter på.
I Ulleråker säljs utrotningshotade arter, urgamla träd och vattentäkt ut till byggherrar. Argumentet att innevånarna borde ha protesterat tidigare är ett hån. Ett mycket stort antal kritiska röster har presenterats om de risker utbyggnaderna för med sig, som det har fästs noll avseende vid av politiker som drev igenom detta katastrofala beslut. Det grundas på en idé om att 14-våningshus och stentorg på tidigare gammal skogsmark är hållbart och ”miljöpositivt”. Frågan är vem som fött fram denna hemmasnickrade teori som innebär att människor trivs bäst i miljöer där solen inte når fram, där det är så trångt mellan husen att man inte behöver egen tv och där den gröna kommunen aktivt bidrar till uppvärmningen genom att ta ner alla grönytor som bidrar till naturlig svalka.
Det finns ett antal punkter mellan de två ytterligheter som lyfts fram i de liberala politikernas idévärld. Ställningstagandet att antingen bygga sönder stan enligt en mer än tio år gammal plan som verkligheten har sprungit ifrån för länge sen eller stänga Uppsala, vad det hotet nu ens skulle kunna tänkas innebära, är inget annat än ett riktigt dåligt försvar av en riktigt dålig idé.
Blicka istället framåt med hjälp av någon av alla medborgar- och framtidsvänliga modeller, 3-30-300 som ett exempel, som faktiskt hållbart omfamnar både människa och miljö. Eller vill ni verkligen aktivt vara en av de man om bara några år förfasar sig över när man ställer sig frågan ”Hur kunde det här få ske”.