I en insändare i UNT 25/2 skrev två MP-politiker att ”Trådbuss, BRT-buss [Bus Rapid Transit], spårvagn och tunnelbana är alla bra lösningar…” och att ”…spårväg behövs i Uppsala för att uppnå den kapacitet som krävs”.
Vad som inte skrevs är att spårvägar kräver mycket stora nyinvesteringar i anläggningar - ett flertal miljarder när det gäller en eller två spårvagnslinjer i Uppsala. Märk också väl att offentliga storinvesteringar tenderar att kraftigt överskrida budget under arbetets gång. Spårvägar kännetecknas som bekant av noll flexibilitet vad gäller ändringar av linjedragning och vid driftstopp pga förskjutning av räls eller strömavtagare på mark med lerlager.
Alternativ: De 24 m långa dubbel-ledbussar som används i Malmö, biogasdrivna och utrustade med elhybridteknik, torde ha liknande kapacitet som spårvägar, till bråkdelen av anläggningskostnaderna (sök ”MalmöExpressen”). Malmö-bussarna kan anses vara BRT-bussar men går inte på dyra, speciellt anlagda betongbanor som vissa andra BRT-system. Det är inte orealistiskt att vänta sig snar utveckling av laddhybridteknik eller ren batteridrift för dubbel-ledbussarna.
Det är oklokt att i Uppsala göra spårvägsinvesteringar i mångmiljardklassen när skattepengarna så väl behövs för bl a skola, äldreomsorg och sjukvård. Stoppa spårvägs-gökungen!