I en insändare med rubriken ”Vi måste planera utifrån de prognoser som finns” går kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling igenom de utmaningar som Uppsala kommun står inför i framtiden.
När man läser nämnda genomgång kan man nästan få intrycket att framtiden är ödesbestämd och att det inte finns så mycket mer vi kan göra än att ställa oss åt sidan och titta på.
Det som Erik Pelling och många andra politiker inte tycks vilja förstå är att framtidens utmaningar kan besvaras på olika sätt. Vi behöver faktiskt inte bygga en jättelik stadsdel av postsovjetiska dimensioner i Lunsenskogen för att alla ska få någonstans att bo.
Inte heller behöver vi förstöra Eriksberg och Seminarieparken för all framtid genom att skvätta ut lite bostäder på marginalen just där. Istället ska vi ta hand om våra vackra och skyddsvärda miljöer och det är ert ansvar som politiker att se till att så sker. Det finns andra och bättre sätt att möta Uppsalas framtida bostadsbehov, t ex genom att bygga ut kransorterna.
Och vi behöver absolut inte göra något så urbota dumt som att plöja ner flera miljarder på en obehövlig spårväg genom Årike Fyris. Här har vi ett potentiellt världsarv och den möjligheten ska vi naturligtvis ta vara på!
Föreningen Vårda Uppsala har lagt fram ett alternativt förslag om att bygga ett stationssamhälle, huvudsakligen i form av en trädgårdsstad, i ett sydligare läge än det av kommunen planerade läget i Bergsbrunna. Ett stationssamhälle med koppling österut till E4 och det tänkta arbetsplatsområdet där istället för västerut till väg 255. Det är ett förslag som skulle lösa många av de problem som kommunens eget förslag skapar och vore väl värt att tas upp i diskussionen.
Alla politiker, inklusive Erik Pelling, tycker säkert att de väljare som har röstat på just deras parti har gjort ett klokt och förståndigt val. Lyssna då på vad dessa kloka och förståndiga väljare i form av lokala opinioner och aktionsgrupper har att säga mellan valen också och ta vara på det engagemang de har för sin egen stad. Att på alla sätt försöka hålla dem borta från planeringsprocessen är inte bara odemokratiskt, det ger en sämre stadsplanering också!