Den 28 april rapporterade UNT att forskare vid Zoonosis Science Center vid Uppsala universitet funnit att Folkhälsomyndigheten överskattat hur stor andel av befolkningen i Stockholm som haft covid-19. Det är inte första gången som till synes motstridiga forskningsresultat presenteras under denna pandemi. Den troliga orsaken till motsägelserna är att man inte beaktat osäkerheten i resultaten, vilket man måste göra vid all vetenskaplig forskning av den här typen. I det här fallet har vi åtminstone två tänkbara orsaker till skillnaden: olika testmetoder kan ha använts och de testade personerna har valts ut på olika sätt.
Att olika mätmetoder inom laboratoriemedicin kan ge stora skillnader i resultat är välkänt internationellt. IFCC (Internation Federation of Clinical Chemistry and Laboratory Medicin) tillsatte därför 2013 en arbetsgrupp med uppgift att ta fram rekommendationer för hur överensstämmelsen mellan kvantitativa mätmetoder kan förbättras. Jag fick huvudansvaret för den del av arbetet som gällde undersökning av överensstämmelsen.
Intresset i Sverige för detta problem tycks dock vara obefintligt. När det gäller urvalet hade man i den föreliggande undersökningen använt sig av forskarnas egna bekanta och bekantas bekanta. Man påstår sig dock ha försökt få till ett brett urval av personer men det är svårt att bedöma hur representativt detta urval är.
Att med denna studie som grund slå fast att Folkhälsomyndigheten överskattat andelen som haft covid-19 är knappast en god reklam för svensk forskning.