"Vi tvekar inte att subventionera Viagra till män, men ifrågasätter vem som ska betala när det handlar om att hjälpa kvinnor genom klimakteriet” säger S-politikern Helena Proos i UNT i julhelgen. Men tvekar är ju just vad vi gör, vilket ju en sjukvårdspolitiker bör veta. Förslag om subventioner av medel mot erektil dysfunktion hos män har väckts och avslagits regelbundet under hela 2000-talet. Skälen är naturligtvis främst ekonomiska, men också att mäns sexualitet ses som en fråga om ”livsstil” och inte som en viktig faktor i ett friskt och hälsosamt liv.
Den man som vill ha ett fungerande sexualliv betalar hundratals kronor ur egen ficka för ett fåtal receptförskrivna tabletter. Att tre generika på senare tid tagits in i högkostnadsskyddet ändrar inte den totala bilden.
Proos vill ha särskilda klimakteriemottagningar. Men medan kvinnor får hjälp med fruktsamhet, hormonomställningar och graviditeter av hundratals specialistutbildade läkare inom gynekologi och obstetrik genom livet, så finns knappt något motsvarande för mäns underliv. Antalet specialister inom andrologi (som det heter) uppskattas till mellan 10 och 20 i hela landet.
Ökad kunskap om och mer resurser till mäns sexualitet i vården vore kanske en viktigare rättvisefråga för en politiker att driva?