I reportaget om hur Uppsala kommun handlar upp byggtjänster (UNT den 28/5) är det lätt att få intrycket att kommunen har en lagstiftad skyldighet att alltid anta lägsta möjliga pris. Samma dag uttrycker SH Bygg:s VD en stark oro för de seriösa byggföretagens existens. Även facket och arbetsgivarorganisationen är kritiska.
Upphandlingsmyndighetens hemsida ger en betydlig mer nyanserad bild av hur en upphandling ska utvärderas. I korthet meddelar myndigheten att den upphandlande organisationen ska anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska sedan utvärderas på någon av det tre utvärderingsgrunderna:
- Bästa förhållande mellan pris och kvalitet
- Kostnad
- Pris
Uppenbarligen anser Uppsala kommun att den sistnämnda värderingsgrunden är den mest värdefulla. Varför är inte kriteriet ”bästa förhållande mellan kvalitet och pris” den huvudsakliga grund som kommunens utvärdering vilar på? Är det av ideologiska skäl, fingerad omsorg om kommuninvånarna, ofullständig konsekvensanalys, ofullständig marknadsanalys eller ren okunskap?