Mellan lodjur och dess främsta bytesdjur rådjur råder ett interaktivt och dynamiskt samspel. Lodjuren tar inte bara unga eller svaga bytesdjur, utan i högre utsträckning än andra rovdjur vuxna bytesdjur i sin bästa reproduktiva status. Lodjuren påverkar bytesdjuren, men bytesdjuren påverkar också lodjuren. Licensjakt på lodjur är en komponent i den svenska rovdjursförvaltningen i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt.
En licensjakt är något som jaktmotståndare ofta attackerar som nöjes- och troféjakt i syfte att ifrågasätta och problematisera. Att troféjakt generellt kan ge viltet både ett extra värde och utgöra incitament för att långsiktigt slå vakt om och förvalta såväl arten i fråga som dess livsmiljö är ett belagt faktum. Samtidigt som balansen arter emellan regleras. När det gäller tidpunkten för licensjakt på lodjur är den fastställd efter en omfattande jakttidsprocess med hänsyn tagen till artens biologi, ungarnas utveckling och deras beroende av sin mor.
Att tillvarata ”likdelar i form av pälsar, kranier med mera” är inget förkastligt. Utan snarast ett respektfullt resursutnyttjande av vid tillåten licensjakt fällda lodjur, där avsikten inte varit livsmedel eller kan nyttjas som sådant! Uppenbart något svårt för vissa att ta in, men lätt att raljera över.
Nöjet i att utöva jakt, oaktat det utövas av inhemska eller tillresta jägare, är ett viktigt incitament och grunden till vårt lands framgångsrika viltförvaltning utförd av landets jägarkår.
Dagens lodjursjakt har sin grund i regeringens rovdjurproposition ”En hållbar rovdjurspolitik”. Präglad av såväl ekosystemansats som försiktighetsprinciper. Att uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet är övergripande och långsiktigt mål för rovdjurspolitiken! Beslutet innebär även ett tydligt budskap om en fördjupad regionaliserad förvaltning.
För lodjur i Sverige innebär gynnsam bevarandestatus förekomst av minst 870 individer med utbredningsområdet hela Fastlandssverige. Med hänsyn tagen till tillämpade omräkningsfaktorer i olika delar av Sverige, ger senaste inventering en uppskattad population i landet på 1441 (1215–1666) lodjur. Årets licenstilldelning 143 lodjur i landet utgör således inte någon av Götestam utmålad jaktanarki.
Med miniminivån 12 föryngringar och 16 bekräftade föryngringar i länet utgör inte heller den av Naturvårdsverket delegerade rätten för Länsstyrelsen att besluta om licensjakt på 10 lodjur i Uppland något anmärkningsvärt eller lagstridigt.