Replik på Göte Lindgrens insändare 28 mars.
Anledningen att jag avslutade min förra insändare med en jämförelse mellan antal dödsfall till följd av vargbett med antal dödsfall till följd av hundbett var just att hundbett inte är någon vanlig dödsorsak. Detta för att ge perspektiv på den farlighet som ibland tillskrivs vargen.
Gysingevargen och Kolmårdens vargar som Göte Lindgren nämner och som dödat människor har det gemensamt att de fötts upp av människor och levt i för arten olämpliga situationer och med märkliga relationer till människor, till skillnad från vilda vargar.
Göte Lindgren önskar källuppgifter avseende uppgifter om den svenska allmogens ovilja att lägga ner tid på av myndigheter påbjudna vargjakter under 1700-talet.
Idéhistorikern Karin Dirke vid Stockholms universitet har forskat och publicerat skrifter i ämnet , t ex ”The Wolf War in Sweden during the 18th Century, Strategies, Measures and Leaders” och det finns också arbeten på svenska.
Hovet och adeln ville inte ha konkurrens om det vilt bara de hade rätt att jaga och därför ville de få bort vargarna. Landsbygdsbefolkningen var måttligt intresserad.
Vidare skriver Göte Lindgren att det ”är en myt” att vargen gör nytta i ekosystemet.
Forskning på stora rovdjur på olika kontinenter visar att stora rovdjur har en positiv effekt på ekosystemen.
Ett mycket känt exempel är vad som hände då vargar infördes i Yellowstone i USA. Senare har det invänts att även andra faktorer kan ha påverkat utvecklingen men i vilket fall som helst torde det vara ovedersägligt att vargarna har bidragit positivt till mångfalden av växter och djur där.
En svårighet i just Sverige är att skogen är mycket hårt brukad och att vargstammen är så liten att det kan vara svårt att få fram tydliga forskningsresultat.
Dock anses det att närvaro av varg gynnar olika typer av asätare, både ovanliga och vanliga och att detta fungerar även i Sverige. Tänk korp och lavskrika men även mesar och olika däggdjur, såväl mindre som större.
De djur som gynnas har i sin tur effekter på miljön som kan vara betydelsefulla.
Det framställs ofta som att personer på landsbygden genomgående vill att det inte ska finnas vargar medan de som tycker det är viktigt att det finns vargar och andra djur i den svenska faunan bor i städer. Det är en mycket grov generalisering. Även om fler är tveksamma till rovdjur i landsbygdsmiljöer återfinns många av de som önskar en fullständig fauna med rovdjur också där. En del av dem är jägare som tycker det är naturligt att dela med sig av det jaktbara viltet och som även har utvecklat strategier för att kunna jaga med lös hund (s k ”vargtelefon” i södra Dalarna).
Göte Lindgren hävdar att vargen är ”introducerad” i Sverige trots att det enligt honom är ”oklart hur och när”.
Uppger man det tycker jag inte att det är för mycket begärt att man redovisar belägg för det.