Jag skrev för en tid sedan om de oklarheter som råder beträffande färd på gång- och cykelbanor. Banor med en bredd över en viss bredd är uppdelade i en gång- respektive cykelbana. Smalare banor är gemensamma för de två trafikantslagen. Det här innebär att okunskap om vad som gäller leder till att man färdas enbart efter eget tycke.
Vid färd till fots på bana, utan särskild gångbana, där möte med fordon sker ska fotgängare färdas på vänster sida. På de flesta sträckningarna råder olika regler. Gemensam bana övergår i uppdelad för att senare återgå till att vara gemensam.
I kontakt med Gatu- och samhällsmiljönämndens förvaltning har följande information lämnats: undersökningar visar att Uppsalas invånare föredrar en ordning där gång- och cykelvägar är uppdelade i särskild del för respektive trafikant. Kommunen avser att göra så på tre olika sätt: dels i form av vägmarkering (målning av separerande linje, cykelsymboler och färdriktningspilar) samt vägmärken för uppdelad gång- och cykelväg, dels i form av skillnad i beläggning (asfalt på cykeldel och betongplattor på gångdel) samt vägmärken för uppdelad gång- och cykelväg och vägmarkering (målning av cykelsymboler och färdriktningspilar) och dels i form av helt separata banor med en avskiljande del bestående av exempelvis träd samt vägmärken för respektive trafikant och vägmarkering (målning av cykelsymboler och färdriktningspilar).
Framstår som en bra målsättning. Det torde emellertid ta många, många år innan detta kan bli verklighet. Många banor ska breddas innan det kan genomföras. Det som bör gälla är att samma gäller oberoende av banornas bredd.
Frånvaro av regler är bättre än regler, som inte går att förstå. Detta leder till slutsatsen: Gör alla banor till gemensamma banor i avvaktan på att alla blir separerade.