Kommentar till insändarsvar av Christian Blomberg 5/4
Uppsalas stadsbyggnadsdirektör Christian Blomberg anser i UNT 5/4 att Lilianne Zetterbergs och Eva Jonsons insändare ”391 elvavåningshus behövs i sydöstra staden” den 18/3 leder tankarna i fel riktning. Frågan blir då i vilken mån Blomberg själv förmår leda tankarna i rätt riktning?
”Utvecklingen kommer”, enligt Blomberg, ”att vila på en stadig grund av medborgerligt inflytande och dialog”. Finns det någonting som utmärker planeringen av de sydöstra stadsdelarna så är det just frånvaron av medborgerligt inflytande och dialog. Planförslaget är en ren politiker- och tjänstemannaprodukt. Nu när alla ramar är satta så tänker man sig alltså att vi medborgare ska få komma in och bli delaktiga i utformningen av en stadsdel som vi inte vill ha. Det vi i själva verket önskar och kräver är ett omtag av hela planprocessen.
Det planerade bygget av en sovstad för 70 000 invånare mitt ute i skogen är ett sociologiskt experiment som mycket väl kan ta en ände med förskräckelse. Mot bakgrund av det framväxande och systemhotande problemet med klansamhällen och gängkriminalitet i utsatta områden har jag tidigare varnat för de samhälleliga konsekvenser som utbyggnaden av en sådan superstadsdel riskerar att föra med sig.
Det skulle därför vara ytterst välkommet om Christian Blomberg ville redogöra för vilka slutsatser man har dragit av utvecklingen i utsatta områden som till exempel Rinkeby, Bergsjön och Rosengård och vilka lärdomar man har tagit med sig därifrån vid planeringen av Bergsbrunna.
”Jag är övertygad om att vi tillsammans kan skapa stadsdelar som både nuvarande och kommande Uppsalabor kommer att trivas i”, avslutar Blomberg. Det är en övertygelse jag delar. Av flera goda anledningar bör därför nuvarande planförslag för Bergsbrunna läggas åt sidan