Svar till insändare av Göte Lindgren 28/3
Det råder ingen tvekan om att jag trampat på Göte Lindgrens ömma tår, då han gång efter annan återkommer med det ena fantastiska argumentet efter det andra. Vargmotståndarna älskar att hänvisa till de tider då varg inte fanns i landet, men de glömmer oftast nämna att vargen nu funnits under ganska lång tid i Sverige. Ändå har inga attacker på människor skett i Sverige. Däremot sker de österut, i Tibet och på andra exotiska platser påstår Vargfakta.se. Göte lugnar oss och påstår att det är faktagranskade uppgifter.
Göte drar sen till med ofta hörda vargmotståndarargument, Gysingevargarna och Kolmårdentragedin! I det förstnämnda fallet (1820-talet) rörde det vargar som hållits fångna och därigenom vant sig vid människor. Att de sedan släpptes ut vind för våg visar på att människan inte var så smart på den tiden heller. Kolmårdentragedin (2012) är en arbetsplatsolycka föranledd av brister i rutinerna, där chefen senare dömdes för vållande till annans död. Sannolikt hade samma typ av olycka kunnat ske hos vilken annan djurart som helst på Kolmården. Att anföra det som argument mot varg visar bara på hur tunt Götes resonemang är.
För den, som liksom Göte tappat tråden i mitt resonemang, började det med att jag ifrågasatte varför ingen ger situationer likt den i Tierp, några sekunder till eftertanke. Det är bara fram med bössan. För Göte som verkar vara livrädd för varg, har jag berättat att det finns andra farliga varelser och företeelser i skog och mark. Den som är intresserad kan t.ex. läsa igenom Agrias statistik över förolyckade hundar, där trafik (350 st 2017) och vådaskott (8 st 2017) kräver mångdubbelt fler hundliv än vad vargen (16 st 2017) gör. Ändå silar vi mygg och sväljer kameler och fortsätter skrika ”Vargen kommer!” i oförminskad kraft.