Läsardebatten om för- och nackdelar med en spårvägssatsning i Uppsala med omnejd fortsätter med bland annat ett inlägg av Tomas Klang i UNT 28/12 där betydelsen av en kombinerad spårvagns- och cykelbro över Fyrisån söder om Ultuna ifrågasätta. ”Hur många Stockholmspendlare i Gottsunda skulle föredra att ta tåget i Bergsbrunna?” (istället för att som idag åka norröver till Resecentrum, min anmärkning). Svaret på frågan vet vare sig insändarskribenten eller någon annan. Men om man till ”Gottsundabor” adderar alla framtida boende i närliggande områden (Sunnersta, Valsätra, Rosendal, Ulleråker och Ultuna med flera), låt säga om 15-20 år från nu så tror jag att svaret blir: ”Väldigt många”.
Vad stöder ett sånt antagande? Uppsala växer starkast i Sverige vilket inte bara kräver omfattande nybyggnation av bostäder (särskilt söder om centrum) utan också en effektiv kollektivtrafik. Några vänder sig kanske emot tanken att stan skall växa, men betänk det faktum att nuvarande skattebas inte ens tycks räcka för att ge till exempel Akademiska sjukhuset en rimlig årsbudget, vilket i sig hotar den framtida utvecklingen av regionens universitetssjukvård (om inte befolkningsunderlaget ökar kraftigt förstås). Det samma gäller många andra offentliga, kommunala och privatdrivna faciliteter i Uppsala som vi idag tar för givna men som stan egentligen är för liten för. Uppsalas yngre och kommande generationer kommer sannolikt att banna dagens beslutsfattare om man inte redan nu tar höjd för en kraftig expansion av stan med behov av effektiviserad kollektivtrafik.