Kommentar till insändare av William Nisser 17/12
William Nissers insändare i UNT 17/12 om att spårvägsopinionen kommer att vända måste ha varit en lika njutbar som uppmuntrande helgläsning för spårvägsentusiasterna i stadshuset. Äntligen en förnuftig person som förstår vad vi håller på med!
Nu är det inte riktigt frågan om spårvägens popularitet i sig som debatten gäller. Frågan är istället om de tänkta linjedragningarna är relevanta. Och ska spårvägen verkligen få gå på en högbro genom naturreservatet Årike Fyris, ett potentiellt världsarv, och dessutom riskera att förstöra en av Uppsalas dricksvattentäkter på vägen?
Varför har man inte tagit fram ordentliga kalkyler över resandeunderlaget? I en tidigare insändare undrade en skribent vem som kommer att vilja åka spårvagn till Bergsbrunna? Det är en högst relevant fråga. Hur många Stockholmspendlare i Gottsunda skulle föredra att ta tåget från Bergsbrunna? Förmodligen några stycken men är de verkligen så många att man behöver bygga en spårväg för att transportera dem?
Med de linjedragningar som nu är planerade kan man med fog ifrågasätta om Uppsala kommer att komma upp i lika många resande per dag som till exempel Zaragoza som Nisser nämner.
Men visst vore det trevligt om några av våra torg, tack vare spårvägen, kunde förvandlas från bilparkeringar till platser för mänskliga möten. Frågan är bara vilka torg som Nisser tänker på?