Svar till insändare av Lars O Ericsson, Elisabeth Mattsson Barkman, Harald Nordlund, och Erda Åkerlund 17/11
Jag förstår att UNT:s rapportering om de äldre som inte fått en plats på vård-och omsorgsboende väcker frågor. Det gör det hos mig också.
Efter den första artikeln, om Eva Thavenius situation, kallade jag ansvariga chefer till äldrenämndens arbetsutskott och nämndsammanträde för att reda i frågan om vem som har rätt till boende, huruvida något har ändrats och ifall vi behöver förändra något. Vi fick redovisat att riktlinjerna inte ändrats de senaste mandatperioderna och att praxis, alltså domar, har inneburit att större hänsyn tas till ålder och upplevd trygghet. Och att förvaltningsrätten nästan alltid ger Uppsala kommun rätt, att vi alltså följer den lag som finns.
Det leder mig till liknande slutsatser som Harald Nordlund. Att det är något i systemet som brister. Vi behöver jobba på fler nivåer samtidigt, både med våra egna riktlinjer och lagstiftningen. Men vi måste också se det glapp som finns när det kommer till boende för äldre: det saknas seniorboenden. Den här mandatperioden har vi byggt seniorboenden i Sunnersta och Luthagen. Just nu planeras fler i Storvreta, city, Rosendal och Börjetull. Men det kommer inte räcka. Vi behöver ännu fler.
Det är glasklart att människor idag faller mellan stolarna. Därför tittar vi just nu på kommunens riktlinjer. Behöver exempelvis ålder väga ännu tyngre än det gör idag? Vi bygger också seniorbostäder och på nationell nivå arbetas en ny äldreomsorgslag fram.
Jag blir lika bekymrad som insändarskribenterna när jag läser om Britta Ågrens situation. Jag har ingen avsikt att försvara detta, vi behöver göra något åt det.