Rickard Malmström hävdar i UNT 4/3 att endast spårvagnar klarar transportbehovet i Uppsalas nya kollektivtrafik. BRT-bussarna (Bus Rapid Transport) klarar inte kapacitetsbehovet förbi Svandammen. 

Det är oklokt att leda all trafik förbi Svandammen. En trafikstörning där stoppar ju all trafik i systemet. Risken för en störning är större för spårvagn än för buss (BRT) eftersom trafikolyckor leder till trafikstörningar. Risken för trafikolyckor är 3 gånger större för spårvagn än för buss (VTI, rapport 2013:67). 

För att minska risken för totalstopp bör man ha två linjer i city. Detta får man om banan grenas vid Ulleråkerskrysset och en linje går längs Kungsängsleden och in längs Kungsgatan, en sträcka på ca 4,4 km. Merkostnaden för detta blir (konsultrapportens siffror) ca 400 miljoner kr. Investeringskostnaden för BRT blir då knappt 4 miljarder jämfört med spårvägens 5,4 miljarder. 

Med detta tillägg för BRT utjämnas kapaciteten mellan spårväg och BRT. BRT blir ca 1,4 miljarder kr billigare än spårväg, har endast ca 25 procent så stor risk för trafikolyckor och genom sin flexibilitet försumbar risk för totalstopp i trafiken. BRT möjliggör samtrafik med vanliga ledbussar och därmed direktlinjer till många resmål och också de boende i Industristaden skulle få stor nytta av systemet. Bussar förnyas vart 15:e år istället för spårvagnens vart 30:e år. Detta innebär att förbättringar som minskar olycksrisker, ökar reskomfort och tillgänglighet kan införas väsentligt snabbare med ett BRT-system än med spårväg liksom ytterligare utökad kapacitet (30 m långa bussar, dubbeldäckare).