Jag vill tacka Lars Andersson för insändaren i UNT den 12 mars om att utreda dubbelledbussar. Det är viktigt att frågan om Uppsalas framtida kollektivtrafik blir belyst då den är komplex, men samtidigt matematiskt fullt möjlig att förklara.
Det stämmer givetvis att fördubblas antalet dubbelledbussar så ryms dubbelt så många passagerare. Men när antalet fordon ökar och turtätheten blir för stor så korkar hela systemet ihop. Detta gäller även spårvagn och här finns stor erfarenhet. När behovet är så stort att fordon behövs köras tätare än var tredje minut så är kapacitetstaket nått, oavsett vilken typ av fordon som används.
Dubbelledbussar kan transportera lika många passagerare som en spårvagn, men det tar dubbelt så lång tid som för en spårvagn, eftersom det inte är funktionellt att köra tätare än var tredje minut.
På samma sätt går det att transportera lika många passagerare med en vanlig buss som med dubbelledbuss, men det tar ytterligare dubbelt så lång tid. Trafikeringsbegränsningen av antalet är alltså grunden till varför vi över huvud taget nu måste hitta fordon som rymmer fler passagerare.
Det är detta som lett fram till att Stockholm har tunnelbana, att det körs tåg mellan Uppsala och Stockholm samtidigt som det i mindre städer inte rullar något annat än vanliga bussar. Det vi vet gällande Uppsalas framtida utbyggnad är att det kommer behövas spårväg i de södra stadsdelarna.