REPLIK
I en replik (UNT 23/10) hävdar Ulrika Årehed Kågström, Kristina Sparreljung och Helen Stjerna att snuset inte spelat roll för de rekordlåga svenska rökartalen. Detta påstående är direkt felaktigt.
”Fler rökare lyckas sluta röka med hjälp av snus än med de nikotinläkemedel som finns att köpa receptfritt på apoteken. Dessutom upplever de som försöker sluta att snus fungerar bättre än nikotinpreparaten.” Detta är ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet (19 april, 2001) som beskrev en enkät gjord av Temo, bekostad av Cancerfonden och läkemedelsföretaget Pharmacia. 2012 genomförde Demoskop en undersökning med liknande resultat. Bland både kvinnor och män visade sig snus vara ett väsentligt effektivare hjälpmedel för rökslut än farmaceutiska nikotinpreparat.
Kågström med flera påstår att anledningen till Sveriges relativt sett låga röktal är kraftfulla politiska åtgärder som sattes in i Sverige under 90- och 00-talen. Självklart kan regleringar bidra men skribenterna bortser från viktiga faktum som underminerar slutsatsen att snus inte spelat en väsentlig roll. Eftersom snusande historiskt varit mer utbrett bland män, har rökning under hela 90- och 00-talen varit väsentligt lägre bland män än bland kvinnor. Jag tillåter mig tvivla på att skribenterna på fullt allvar menar att de ”kraftfulla politiska åtgärderna” endast fungerat för rökande män. Vidare är det en myt att Sverige haft speciellt kraftfulla regleringar mot rökning. Association of European Cancer Leagues publicerar regelbundet en ranking av europeiska länders tobaksregleringar. Trots att Sverige har haft tobaksregleringar ungefär i linje med europeiskt genomsnitt har Sverige lägst förekomst av dagligrökning i Europa.
Vidare skriver Kågström med flera att under perioden som rökningen kraftigt sjunkit i Sverige har andelen snusare legat på ungefär samma nivå fram tills det vita snusets introducerades. Inte heller detta påstående är riktigt. Enligt SCB dagligsnusade 5 procent av befolkningen 1980, och för 2022 var motsvarande siffra 14 procent. Cigarrettrökningen nådde sin topp i Sverige 1982 och har därefter minskat i en unikt snabb takt i en internationell jämförelse.
Denna debatt är alltför viktig för att grumlas av ideologiskt motiverade skygglappar. Saklig information kring rökfria alternativ är av avgörande betydelse för att så många som möjligt av de svenskar som trots allt fortfarande röker ges alla möjligheter att bryta den ovana som fortsätter att skörda tusentals liv varje år.