REPLIK
I UNT (14/10) skriver koncernchefen för det Philip Morris-ägda snusföretaget Swedish Match, Lars Dahlgren, att ”det står bortom allt rimligt tvivel” att förekomsten av snus har bidragit till Sveriges låga andel rökare. Detta lyfts fram som anledning till att EU bör häva sitt exportförbud av snus så att Swedish Match kan expandera till andra länder.
Efter att ha läst texten ser vi som organisationer det som vår skyldighet att rätta de rena faktafel som förs fram om den svenska rökningen. Så låt oss vara tydliga:
- Det saknas belägg för att snus skulle ha bidragit till Sveriges låga andel rökare. Detta är en väl formulerad, men felaktig, berättelse av tobaksindustrin i syfte att sätta sina produkter i ett nytt ljus. Vad vi däremot har belägg för är att kraftfulla politiska åtgärder som sattes in för att stävja rökningen i Sverige under 90- och 00-talen gav effekt. Här ingår åtgärder som åldersgräns på cigaretter, skatter, marknadsföringsförbud och förbud mot rökning på offentliga platser. Det är det här som bör kallas för det svenska framgångsexemplet. Inget annat.
- Statistiken talar sitt tydliga språk. Under samma period som rökningen kraftigt sjunkit i Sverige har andelen snusare legat på ungefär samma nivå. Ända fram till för några år sedan, runt 2016, då det vita snuset lanserades på bred front. Sedan dess har antalet snusare skjutit i höjden. Men kanske inte främst bland vuxna rökare. Med sina godisinspirerade smaker, trendiga förpackningar och influencers som främsta reklampelare har produkten ökat explosionsartat bland unga människor, som aldrig tidigare varit rökare. Bland kvinnor 16–29 år gick andelen som uppger att de använder snus dagligen från 3 procent år 2018 till 12 procent år 2022, enligt siffror från Folkhälsomyndigheten. Allra störst är ökningen bland tonåringar, 42 procent av flickorna i årskurs två på gymnasiet svarade att de hade använt vitt snus och 37 procent av dessa hade aldrig tidigare rökt.
Att köpa tobaksindustrins verklighetsbeskrivning är att underminera de politiska åtgärder som har haft bevisad effekt på rökningen i Sverige. Det riskerar att hindra Sverige från att fortsätta sätta in fungerande politiska åtgärder och därmed från att nå målet om ett rökfritt land.
För på just den punkten är vi och tobaksindustrin i alla fall eniga: Sverige är inte i mål när det kommer till rökning. I dag röker i snitt 6 procent av den svenska befolkningen, men andelen rökare skiljer sig kraftigt åt mellan olika socioekonomiska grupper. Bland personer med lång utbildning röker i snitt 2 procent, motsvarande siffra för personer med kort utbildning är 12 procent. Detta syns också i andelen cancerfall: rökning orsakar tre gånger fler cancerfall hos den andra gruppen jämfört med den första.
Dahlgren och övriga tobaksindustrin kan fortsätta framhäva snuset som svaret på rökningen. Det gör det inte till en sanning. För all del, kanske har snuset hjälpt en begränsad grupp vuxna rökare att sluta med cigaretter, även om bevisföringen för det är rent anekdotisk. Frågan är om våra beslutsfattare tycker att en minimal grupps eventuella minskade rökning är värt priset i form av en helt ny generation nikotinister. Antagligen inte.