REPLIK
Anders Sehlin (SD) försöker argumentera för varför Uppsala inte ska införa en koldioxidbudget, under förevändning att skydda stadens barn från obefogad klimatångest och gråärtsbiffar (UNT 29/4). Men hans argument är så svaga att även dessa barn skulle kunna avslöja de många logiska misstag han gör.
Bland annat framför han att lilla Uppsalas utsläpp bara utgör en liten andel av hela världens eller Kinas utsläpp, och att inga minskningar därför behöver göras här. På samma sätt skulle jag kunna påstå att min skatt bara är en väldigt liten andel av hela Sveriges budget, och att jag alltså inte behöver betala. Tänker man så inom SD? Nyheterna om skatteflyktingen och SD-riksdagsmannen David Perez från Uppsala skulle kunna ge det intrycket. Men poängen är tydlig: alla vi som lever på den här planeten har ett ansvar för att minska de utsläpp vi står inför, lika mycket som vi alla måste betala skatt. Det går inte att smita undan sin andel bara för att utsläppen från stad X eller land Y är små i förhållande till de från hela världen.
Sehlin tycker också att vi ska sola oss i våra framsteg – samtidigt som den SD-stödda regeringen ökar Sveriges utsläpp. Men med mer än 30 sekunders sökning kanske han hade förstått att vi inte alls är världsledande om man tittar på utsläpp per person i stället för per nation. Sehlin, som bland annat pekar ut Indien som syndabock, gör det uppenbara misstaget att jämföra utsläppen från Sveriges 10 miljoner invånare med de från över en miljard indier.
Som klimatforskare har man faktiskt hört sådana och andra felaktiga argument redan tusen gånger. Egentligen är de bara: avsiktlig desinformation och ansvarsflykt.
Vetenskapen är kristallklar: hastigheten och magnituden av klimatförändringarna vi ser i dag överträffar allt vi som människor har upplevt i vår historia sedan vi blev bofasta och även mycket längre tillbaka. För en trygg framtid på en beboelig planet måste alla tillsammans minska utsläppen drastiskt – och det är inte för sent. Psykisk ohälsa till följd av klimatångest är oroande, men inte orsakat av överdriven ”klimatpanik”. Den är en olycklig konsekvens för dem som verkligen bryr sig om vår och våra barns framtid efter decennier av eftersatt klimatpolitik – i motsats till ansvarslösa politiker som försöker få billiga röster genom att lova att upprätthålla status quo, även om det innebär att gå emot alla fakta.