REPLIK
MP, S och V skriver vackert om kommunens riktlinjer för naturvård och ekologisk kompensation (UNT 30/6). Dessa kommer som jästen efter degen och visar på formidabel okunskap om den ekologiska verkligheten.
Oron är stor nu för Uppsalas framtid: Vattnet, naturen, träden, kulturhistorien, skyddet mot klimatförändringarna, det unika nätverket av gammal tall och asp, cinnoberbaggen som starkt skyddad signalart, fågellivet i Åriket och i de stadsnära naturskogarna. Höga naturvärden ska exploateras.
Det går inte att kompensera för flerhundraårig skogsmark och gammal ängsmark. Hammarparken, Ulleråkersskogen, Malma by och ängar och Norra Lunsen är naturmark som inte kan återskapas. Boverket har valt att påpeka denna självklarhet. De skriver att det är omöjligt att kompensera för naturskog och för fridlysta arter som behöver stora sammanhängande ytor för spridning och överlevnad.
S, V och MP lovar sköta sig bättre i framtiden och skona mer än lagen kräver. Vad hjälper det om de urbana naturområdena redan blivit exploaterade genom omfattande dispenser och löften om orealistisk kompensation. För påbörjade projekt gäller insatser ”så långt som det är rimligt och möjligt inom projektets givna handlingsutrymme.”
110-procentregeln må låta bra men det är ett reptrick där kommunen utlovar överkompensation någon annanstans. Texten kan tolkas som ett löfte att återskapa Årike Fyris till 110 procent på annan plats. Samma gäller övriga exploateringar. I Norra Lunsen t ex måste 76 000 träd ersättas med råge. Men det är förstås inte “inom projektets givna handlingsutrymme” och löftet gällde ju bara “i möjligaste mån.”
Artikeln är trösterik reklamtext. Den ger intryck av omsorg om natur och människor, men det finns ingen realism i dessa senkomna löften. Erik Pelling (S) är en politisk trollkarl som fått MP på kroken.
Artikeln om naturhänsyn och ekologisk kompensation duger inte ens till greenwashing. Den är en uppvisning i ekologisk analfabetism och samvetslös politisk ordkonst.