SLUTREPLIK
Personangrepp har aldrig varit min melodi, men när tre riksdagsledamöter, två regionråd och en gruppledare i kommunfullmäktige påstår att jag är ohederlig (UNT 18/7) är ju bortom all rimlighet. Det stämmer att jag under många år var engagerad i S och var fritidspolitiker. För fyra år sen lämnade jag mina politiska uppdrag.
SD-företrädarna vill framställa mig som någon form av S-märkt troll, men jag är ingen ulv i fårakläder. 2015 blev jag legitimerad lärare och har varit yrkesverksam på heltid i snart nio år. Det gör att jag har erfarenheter och strategier för hur jag skapar ordning och struktur i ett klassrum.
Enligt mina elever är jag oftast en jobbig lärare och ibland är jag världens bästa. Om jag bara skulle säga vet hut och håll tyst så skulle jag helt ärligt inte få de truliga tonåringarna med mig. En duktig ledare ställer krav men hen lyssnar också in.
Det handlar om vilka förutsättningar som politiken ger oss som jobbar i skolan. Antalet elever i ett klassrum och hur många vi är i personalen är, sådant som gör skillnad på riktigt. Inte hur många ordningsregler eller pekpinnar vi har.
Under det här läsåret har jag haft strax under fjorton minuter till både för- och efterarbete per lektion. Helt ärligt så skulle ännu fler regler leda till ännu mer tid som tas från att planera undervisningen.
Läraryrket är inget för veklingar. Vi vänder ut och in på oss själva när lektioner spårar ur. Lärare jobbar hårt och vill ge alla elever en så god undervisning som möjligt. De allra flesta av oss lägger till och med ner obetald fritid till detta. Ge oss rätt förutsättningar så är jag övertygad om att jag och mina lärarkollegor runt om i landet kommer att göra jobbet.
Jag skrev debattartikeln för att påtala för allmänheten att verkligheten på skolgolvet är mer komplex än vad Jimmie Åkesson påstod i sitt Almedalstal. Tyvärr fungerar inte enkla lösningar på komplicerade samhällsutmaningar. Den svenska skoldebatten behöver mer realism och mindre populism.