REPLIK
Pernilla Hedblom och Åke Aronsson (UNT 15/12) upprepar gamla nötta påståenden om att konflikten mellan varg och människa handlar ”mer om konkurrens om byten i skogen” och att rädslan för varg grundar sig på okunskap.
I sina försök att bagatellisera angreppen mot tamdjur använder de vargvärnarnas favoritmetod att fastslå att ”Det finns åtgärder för att förebygga” dem, och att skuldbelägga djurägarna för att de inte är ”villiga att skydda sina tamdjur på bästa sätt”.
Och på några underliga omvägar tycks de ha kommit fram till att det är jägarnas fel att Sverige kanske måste flyga in vargar från våra grannländer för att stärka ”en så liten och kraftigt inavlad population” till en uppskattad kostnad på mellan 1,3 och 5,4 miljoner kronor per vargflytt och år.
Hedblom och Aronsson ifrågasätter klokskapen i att djur och natur ska anpassas till människan. De bör tala om hur de tänkt sig att samhället skall fungera om människan skall anpassa sig till djur och natur och de bör förklara om och i så fall varför de anser att vargen skall tillåtas hindra ”samhällets utveckling och vår moderna livsföring”.
De bör visa i siffror hur de kommit fram till att det är ekonomiskt möjligt för djurägare att bygga bort risken för vargangrepp.
Och de bör förklara hur de kommit fram till att rädslan för varg grundar sig på okunskap, med tanke på det finns rapporter om tusentals offer för vargangrepp.
Vidare kan de fundera över om de bidrar till att mildra konflikten mellan viltet och människan och hjälper vargen att bli accepterad genom att vältra över problemen på dem som lever i reviren och i mästrande tonfall undervisa djurägare i hur de skall skydda sina djur.
Utvecklingen i flera andra europeiska länder, med allt tätare rapporter om vargproblem, tyder på att det är dags att ifrågasätta det självklara i att vargen skall få bestämma hur människor skall leva och försörja sig på landsbygden.