REPLIK
Jag antar att Johan Bohlin (UNT 28/12 2023) hänvisar till ”urminnes hävd” när han svepande ifrågasätter mina argument och lagens tillämpning.
”Urminnes hävd” har för detta område inte fullt stöd i svensk lagstiftning. Dock har de samiska renägarna enligt Rennäringslagen alltid haft rätten till jakt och fiske, att ”använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar” (1§). Men ej att ”driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel” (9§).
Att utan fullständiga underlag tillämpa ”urminnes hävd”, även för tillgång till jakt och fiske, som riktar sig till förhållanden flera hundra år tillbaka, betraktar jag inte som rättssäkert. För detta krävs aktuell historieforskning om samtliga naturfolk i regionen. Dessutom en konsekvensbeskrivning som beskriver hur det rörliga friluftslivet påverkar landets befolkning. Samt att beskriva hur dagens rendrift uppfyller krav på hållbarhet. Vid tiden för hävden såg man ingen hotbild mot en känslig fjällnatur. Ej behovet av ett rörligt friluftsliv för den övriga befolkningen utan renar.
Inför Talmarättegången tog JK nyligen fram ett vetenskapligt historiskt underlag för samtliga naturfolk kring tiden för ”urminnes hävd”. Motsvarande underlag fanns ej för beslutet för Girjas sameby. Högst anmärkningsvärt.
Situationen är annorlunda i dag och vi måste ifrågasätta varför en liten mäktig elit renägare nu tycks vilja profitera på bekostnad av övriga medborgare. För att behålla samernas kultur, behöver vi inte föra över nyttjanderätten av halva vår landyta till dessa cirka 200 renägare. Att i samebyarna tillämpa ”en röst för varje påbörjat 100-tal renar” liknar för övrigt vår gamla rösträtt som hängde ihop med inkomst. Hör det till ett demokratiskt samhälle?
Vi får i media inte se konsekvensen av den del av rennäringen som kan betraktas som stordrift när stora renhjordar stressas av helikopterdrivning, när slaktkroppar transporteras med helikopter, när sexhjulingar och motorcrosscyklar gör djupa sår i känslig markvegetation, samt när bestånden av våra stora fyra rovdjur utarmas.
Att tillämpa en urminnes hävd måste rimligtvis speglas av de faktiska förhållanden som rådde vid tiden för urminnes hävd. Vi lever i en ny tid.