REPLIK
Under rubriken ”Rätt att röra sig fritt i skog och mark hotad” utvecklar Eric Lindesjöö farhågor att ”nyttjanderätten av rörligt friluftsliv, fiske och jakt, till halva Sveriges landyta” är på väg att lämnas över till några få samer/renägare (UNT 9/12). Anledningen till detta skulle vara ett betänkande av Renmarks-kommittén (SOU 2023:46). Detta är en parlamentarisk statlig utredning, av Lindesjöö presenterad endast genom ordföranden Eric M Runesson, dessutom utan att nämna att Runesson också är Justitieråd.
Detta utelämnande är på sitt sätt symptomatiskt då Lindesjöös artikel är tyckande/kommenterande utan förankring i gällande svensk rätt med Högsta domstolens domar senare tid. Renskötselrätten det vill säga rätten att ”begagna land och vatten till underhåll för sig och sina renar” är alltså en etablerad ”ursvensk” civilrättslig rätt förvärvad genom och av generationer av samer/renskötare. Den vilar på den rättsliga grunden urminnes hävd och har samma styrka med vidhängande skydd – i alla fall i princip om än inte än i praktisk hantering – som äganderätten.
Lindesjöö efterlyser den sakliga debatt som ”uteblivit helt” och där kan jag delvis ge honom rätt. Han nämner Po Tidholm (DN 24/10) som dock inte är ett bra exempel (Läs den!). Det är nu inte heller hans egen artikel av andra orsaker. Han saknar kunskaper om fakta, som han fyller ut med tyckande och åsikter. Han skapar därigenom också en hotbild som inte existerar. Faktaresistens har vi nog av!