REPLIK
I en debattartikel i (UNT 4/5) med rubriken ”Utbrett offentligt slöseri med skattemedel” efterlyser två företrädare för Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU) ”en debatt om vad det offentliga ska och inte ska finansiera.” Skribenterna framför åsikten att skattepengar först och främst ska användas till ”välfärdens kärna som utbildning, vård och äldreomsorg.”
Jag ska villigt erkänna att det gjorde mig, som socialdemokrat, närmast begeistrad att läsa rubriken och ingressen till KDU-företrädarnas text. Äntligen, tänkte jag, har KDU insett det pressande behovet av att stoppa vinstjakten i vår gemensamma välfärd. Äntligen har landets kristdemokrater börjat förstå vikten av att driva månglarna ur välfärdens tempel. När jag sedan läste resten av texten förstod jag snabbt att min naiva slutsats om att KDU idkat självrannsakan tyvärr varit förhastad.
I sin text om skatteslöseri väljer de två KDU-företrädarna att fullständigt ignorera det mest flagranta skatteslöseriet som vi har i Sverige idag: välfärdskoncernernas obegränsade vinstuttag. Samtidigt som KDU i sin artikel anser att Jämställdhetsmyndigheten är slöseri med skattemedel är de beredda att aggressivt försvara riskkapitalisters rätt att årligen plundra vår gemensamma välfärd på flera miljarder.
Sverige är i dag det enda landet i världen som tillåter obegränsade vinster i den offentligt finansierade skolan. Enbart de fyra största skolkoncernerna har under de senaste fem åren tagit 4,6 miljarder skattekronor från eleverna och lärarna, för att i stället stoppa det i egen ficka. Och det är bara toppen av isberget. Det nuvarande systemet har lett till ett oetiskt och djupt oseriöst fifflande. Tidigare i vår avslöjades exempelvis hur skolkoncernsägaren, tillika KD-politikern, Per Egon Johansson använt sin skolkoncern för att, genom skolpengen, köpa skärgårdstomter av sig själv. I samma avslöjande kom det fram att en annan skolkoncern använt skolpengen till att driva en våffelstuga i Åre. Menar KDU att detta är en del av ”välfärdens kärna”?
Våra gemensamma skattepengar ska gå till att göra skolan, vården och omsorgen bättre – inte till att göra rika företagsägare ännu rikare. Om KDU menar allvar med sitt engagemang mot skatteslöseriet måste de också ompröva sin hållning i denna viktiga fråga.